Lugna veckan

Så varmt det har varit den här veckan! Till och med Husse, som tycker om värme, tyckte att det blev en smula för varmt ett par dagar.  Vi har inte direkt kunnat greja på om dagarna, utan bara varit ute en sväng på gården och sen har vi velat gå in och vila i svalkan. På eftermiddagarna har vi varit ute en stund i hundhagen, men efter ett par tre varv har alla varit nöjda, varma och glada. Jag har tagit lite foton när vi varit ute i hagen i veckan, så här kommer ett gäng bilder.

Schäfervalpen Bella har blivit stor flicka nu.

August och Tippen på äventyr.

En glad Nelson i värmen.

Siri badar och skvätter vatten så alla andra får flytta på sig för att inte bli blöta.

Bina springer med sina kompisar.

Hugo har hittat en finfin pinne!

Robert har en leksak och ingen får ta den!

Boris börjar bli nöjd och trötter.

Charlie har gått dit nosen pekat och undrar vart alla andra tagit vägen.

Tjohooo, säger Berta.

Glada och nöjda, dags att gå in i svalkan igen.

Den här veckan har vi alltså mest tagit det lugnt. Vi har njutit av högsommarvärmen - en stund i alla fall - och tagit tillvara på lugnet som solens varma strålar gett. Vila är också viktigt, även om den ibland kan glömmas bort när man har så mycket roligt att göra. Eller när man tror att man har en massa viktigt att göra - som ni människor har en tendens att tänka. En stunds eftertanke och uppskattning av livets små ting, det ska ni människor komma ihåg. Tid finnes, till allt det där som ni tror att ni måste göra.

Så slappna av med axlarna, ta ett djupt andetag, känn efter mer och tänk mindre. Visst känns det lite bättre nu?

Solnedgång

Hugo var på äventyr med Husse upp till stora kullen ikväll för att titta på solnedgången. Han hälsar att det både var väldigt mysigt och väldigt kul. Cykelturen dit och hem var skön för kroppen, utsikten var fin, stenarna var bra att klättra på och det var massor med spännande dofter att undersöka.

Utsikten från stora kullen.

Hundens dag

Idag är det Hundens Dag, National Dog Day.

Men det är det faktiskt varje dag hemma hos oss.

Berta, Tilda, Albin, Hugo, Torsten, My, Robert, Emma, Branson och Kvikk.

Ko-safari

Albin var ute på äventyr med Husse ikväll. Dom gick på ko-safari. Men dom behövde inte gå så värst långt för kossorna är bara precis på andra sidan av hundhagen. Albin tyckte i alla fall att det var mycket spännande, medan kossorna mest tyckte att besöket var besvärligt - dom blev ju störda i sitt trevliga ätande. Albin hälsar att han var så försiktig och tyst han kunde för att inte störa, även om kossorna tyckte att hans ansträngning inte riktigt dög.

Uti deras kohage.

"Vad i all sin dar är det för en liten filur som kikar på oss?"

Spännande med kossorna!

Det var roligt med ko-safarin.

Solnedgången.

När kossorna gjort sitt tittade Albin och Husse på solnedgången. Sen kom dom in igen och Albin berättade ivrigt om sitt lilla kvällsäventyr.

Sigges träningsläger

Idag var sista dagen för Sigge på sitt träningsläger. Det har gått bra för honom att vara här och han har lärt sig en hel del som vi hoppas han ska kunna fortsätta jobba på hemma med sina människor. Sigge var här för att lära sig att umgås med andra hundar och jobba på sin nervösa sida. Det nervösa försvann så gott som helt för honom, medan han fortfarande har lite grann kvar att lära om hundvett och -etikett. 

Sigges examensfoto.

Ute på gården (Sigge står mitt i bilden).

Bushumör ute i hagen.

Här syns det hur bra Sigge lärt sig att umgås med oss andra i flocken (han går där i mitten).

Mera umgänge i hundhagen.

Första dagen kunde ingen av oss nosa på Sigge utan att han blev förskräckt och snabbt hoppade åt sidan. Hur man hälsar på varandra och hur den ritualen ska gå till var det första han fick lära sig. Efter några dagar gick det mycket bra och likaså resten av tiden, förutom att han ibland föll tillbaka i gamla vanor. Husse har gett vägledning med regler, gränser och begränsningar och vi hundar har gett gemenskap och lärdomar. Sigge kommer behöva mycket struktur i vardagen ett tag framöver, tills han och hans människor har landat i sina nya roller. Det var därför han var nervös av sig, han hade för lite ordning och reda i vardagen. Är man en känslig och lite busig hund på det, så blir det för mycket ansvar att bära på sina axlar. Då är det bättre att ens människor håller koll och ordning på världen och ger beskydd och vägledning åt sin hund.

Vi har hjälpt Sigge genom att han helt enkelt varit med i flocken. Vi har gått på flockpromenader, grejat ute på gården, lekt och busat ute i hundhagen. Han har varit på cykelturer och blivit kompis med Tippen, som för övrigt varit mycket duktig och snäll med Sigge. Det behövs en balanserad och stadig hundflock för att hjälpa hundar som Sigge - för vi har våra seder och hemligheter som ni människor varken förstår helt och hållet eller kan utföra själva. Det har varit trevligt att se Sigge växa och nu önskar vi honom och hans människor lycka till!

Som vanligt igen

Vardagen har återgått till att vara som vanlig igen. Så gott som alla dagiskompisar är tillbaka från sina sommarlov och det är bara ett par tre pensionatgäster här på besök. Det är ganska skönt när allt är som vanligt, även om det ju är kul med ovanligheter och diverse äventyr. Lagom av allt, är ju som kanske bekant bäst. Här kommer några bilder från veckan som var, med både vardag och äventyr.

My var på äventyr i veckan och tittade på hissnande utsikt med Gammal-Matte och Husse.

"Vi får aaaldrig vara med!" Orättvisan är mäkta stor!

Viggo och Max pausar på vårat matbord - det funkar bra att vila på också.

Farbror Chilli.

Ute på äventyr i vår hundhage.

Moa och Winnie språkar med Ebba och Tippen.

Här sitter jag och ser efter så att alla sköter sig, annars skvallrar jag för Husse.

Valpen Zeke.

I måndags började valpen Zeke på dagis på riktigt. Han tycker det är toppen att vara här om dagarna. Han är på jättegott humör, är mest lugn, busar lite grann och tycker om att springa ikapp med Emma i hundhagen. Det känns trevligt med en valp igen om dagarna, dom är ju ganska så roliga att titta på när dom hittar på alla sina små tokigheter och funderar över livets mysterier.

Men nu säger Husse att det är dags för middag, så det är bäst jag skyndar mig iväg!

Gäst nr 193

Då har vi kommit till gäst nr 193. Han heter Sigge, är en 3 år gammal pudel av stor modell och han är här på träningsläger. Sigge behöver hjälp att lära sig umgås med andra hundar, alltså lära sig hundvett och -etikett, och att jobba på sin nervösa läggning. Han har bara varit här ett par dagar än så länge, och hittills går det väldigt bra för honom.

Gäst nr 193, Sigge.

Eftersom Sigge bara varit här ett par dagar så har vi inte lärt känna honom så bra än. Men jag kan berätta som så att han varit på väldigt gott humör idag och tyckt det varit mycket intressant att träffa alla dom nya bekantskaperna. I nästa vecka ska jag berätta mer om Sigge och hur det går för honom, har jag tänkt. Husse har planerat hur han ska hjälpa Sigge och det hela kommer säkert gå alldeles utmärkt. Vi har ju redan sett en mycket positiv utveckling. Bra jobbat Sigge!

Gäst nr 192

Det här är valpen Ebba. Hon är 7 månader gammal och vår gäst nr 192. Ebba är glad hela tiden, nyfiken och lite lagom busig - precis som en valp ska vara. Hon tycker det är kul att leka med Tippen och han har minst lika roligt. Dom springer ikapp och brottas lite grann, för att sedan gå och undersöka nån spännande doft tillsammans. Eller så sitter hon och filosoferar och studerar flockens intressanta dynamik och våra olika roller.

Gäst nr 192, Ebba.

Ebba bor tillsammans med Leia (gäst nr 119) och dom trivs väldigt bra ihop. Ebba har faktiskt varit här på besök ett par gånger tidigare, men då var det bara över dagen. Jag tyckte att det skulle passa bättre att berätta om henne tills hon varit här några fler dagar, så vi hunnit se vad hon är för en krabat. Och jag skulle nog sammanfatta som så att Ebba är en glad och sprallig valp som ändå är sansad och eftertänksam - speciellt för att vara en flatcoated retriever. Det ska bli spännande att träffa henne framöver och se hur hennes personlighet utvecklas.

Lugnare tider

Nu börjar det lugna ner sig på gästfronten. Sommarens högsäsong är över. Sist det var bara vi själva, var faktiskt en dag i Maj. Men nu ska ni inte oja er över detta, för vi är stolta och glada över att så många vill komma och hälsa på oss. Vi tycker att det känns jättefint att så många människor känner sig trygga att lämna sina vovvar i våran omsorg, när dom till exempel reser till världens olika hörn eller grejar med tillställningar och händelser som deras hundar inte kan vara med på. Vi tackar för förtroendet!

Här har vi några bilder från idag och igår, när vi leker ute i hagen, hälsar på hästarna, grejar på gården och myser tillsammans i både soligt och mulet väder. 

Ute på äventyr i hundhagen.

Våra hästkompisar Winnie och Moa, som brottas med flugorna.

Hugo, Albin och jag tar en liten paus i grejandet.

Ute på gården.

Viggo hittade en fin grop att vila i.

Hugo har börjat med hatt.

Det är så här brukar vår vardag brukar se ut. Vi är ganska många, vi är fria och vi trivs bra tillsammans. Det är bra hundliv, helt enkelt. Gemenskap och sammanhållning, två viktiga ingredienser för oss hundar.

Men nu är det hög tid för mig att gå och lägga mig. Tror jag ska se efter om det finns nån möjlighet att det finns en mjuk och skön säng ledig...

Gäst nr 191

Det här är Yama. Hon är 7 år gammal och är en Shiba Inu. Yama är väldigt tyst av sig, håller sig på sidan och studerar oss andra med en skarp, men vänlig, blick. Hon är på gott humör och verkar tycka att det är mycket intressant att studera flocklivet och alla dess olika roller som behövs för att allt ska rulla på smidigt.

Gäst nr 191, Yama.

Eftersom Yama mest håller sig för sig själv är det lite svårt att lära känna henne. Men det gör inget, vi är alla olika och så ska det vara. Hon behöver nog lite längre tid på sig för att vilja bli kompis med nya bekantskaper. Men hon har en trevlig energi och verkar vara en snäll liten dam med en hel del integritet.