En sommardikt

Himlen är blå och svår att nå

Uti vår hage är grön ändå

Vi springer och vi ropar

En del gräver gropar

Ute i hagen leker vi så

Medan himlen är väldans vid och blå

Jag kanske inte är så begåvad som poet, men vår hundhage är bland det bästa vi har här hemma på gården och den förtjänar lite extra uppskattning ibland! Den är vår lekplats och dom flesta av våra gäster uppskattar friheten som dom får möjlighet att uppleva i den.

Välkommen Tippen

Vi har fått en ny tillfällig familjemedlem. Han heter Tippen, fyller ett år om ett par veckor och är en blandras av okänd härstamning. Det sägs att han har jämthund och gråhund i sig, men han bör även ha nån annan ras i sig, för han har stora fina hängande öron. Tippen verkar vara en glad skit med en hel del energi och aptit på livet. Han är snäll med oss hundar, men har ännu inget större intresse av att vara med Husse. Det blir bra för Husse som får klura ut hur han ska förtjäna Tippens vänskap och lojalitet. Tippen har svårt att vara stilla utomhus och tycker mycket om att springa, leka och undersöka spännande dofter.

Tippen.

Tippen har varit hos oss en vecka nu, så vi känner honom inte så värst väl än. Men han har bara visat goda sidor mot hundarna i flocken och verkar förstå någorlunda hur man ska uppföra sig. När vi går flockpromenad har han lite för bråttom och vill nog helst vara överallt i skogen samtidigt. Jag gissar på att Tippen inte har varit ute på så många äventyr innan han kom till oss, så det ska vi försöka ge honom. Vi ska även lära honom att slappna av utomhus och leka tafatt-lekar, äta tillsammans i grupp och vara stillsam inomhus. Husse får nog en del att göra, men det är bara bra för honom så han får lära sig mer om oss hundar. Sen ska vi göra vårt bästa för att hitta en klok familj som vill ha en glad hund i sitt liv.

Välkommen till oss Tippen!

Midsommar är över

Så var midsommar över, sommarsolståndet har kommit och gått. Det betyder att halva året har gått och vi får se fram emot kortare dagar och mörkare kvällar då man kan ha det mysigt inne i huset och vila på soffan, istället för att gå på skogsturer i solnedgången. Årstiderna har alla sina egna charmigheter att ta vara på. Kan hända att man föredrar den ena eller den andra, men tiden går hela tiden och det hjälper inte att längta efter det man gillar bäst. Samarbeta med naturen, så kan det hela med årstiderna kännas bättre eller kanske lite lättare.

My tycker det är bäst när man kan mysa inne om kvällarna.

Lilla My tycker nog det är bäst med vår och höst. För då kan man vara inne om kvällarna och bara ha det mysigt med Gammel-Matte, och inte gruva sig för att gå ut i snön om vintern. Sommaren tycker hon också om, men helst är det inne hon vill vara om kvällarna.

Över midsommar hade vi ett gäng kompisar på besök som firade livet med oss medan deras människor var på semester annorstädes. Här kommer några bilder från veckan som gick.

Tintin, Bella och Niro. Tre finfina kompisar!

"Hej Tilda", säger Laban.

"Puh, så varmt det blev." Musse vilar under magnolian.

Lek och bus i hagen med våra kompisar.

I veckan har jag varit ute på skogsturer flera gånger. Det är det bästa jag vet just nu. Det är verkligen supermysigt, speciellt när det blir på kvällskvisten. Jag brukar ta med mig Husse, Albin och Emma eller Hugo. Då blir det inte så stojigt och jag kan greja på i kvällsvärmen utan att akta mig för till exempel Roberts enorma kraft och fart. Robert är bra på dom flesta vis, men ibland är han för snabb i svängarna för mig nu när jag börjar bli lite gammal. Emma njuter av varje steg hon tar ute i skogen. Hon är så glad för allt vi hittar på. Hon tar verkligen igen allt hon missat innan hon kom till oss och det känns verkligen fint att få ge henne gemytliga upplevelser.

Titta vilken fin pinne jag hittat!!

Emma njuter av skogens sus och dofter.

En fin fingerborgsblomma.

Det är härliga tider nu, njut allt ni kan och ta vara på dagarna. Bekymra er inte om det som kommer och tänk inte för mycket på det som var. Använd edra sinnen mer, så ska ni se att det känns lite bättre och att ni upplever här och nu.

Glad midsommar

Glad midsommar!

Jag och alla mina vänner och kompisar

hoppas att ni har en angenäm dag!

Gäst nr 182 och 183

Vi har två små Dansk-svensk gårdshund-damer här på besök. Gäst nr 182 heter Disa, 1 år gammal, och gäst nr 183 heter Doris, 3 år gammal. Dom är väldigt söta och små och tycker det både är väldigt spännande att vara här och samtidigt lite läskigt. I Disas fall, ja alltså, hon tycker allt är så nytt och mycket. Som sig bör gör vi som vi brukar med såna kompisar: ger dom den tid dom behöver för att våga bli modig och känna sig trygg. Hon tycker nog det är väldigt spännande egentligen, men vet inte riktigt hur hon ska göra för att hitta sin plats i flocken. Så det hjälper vi henne med och jag är säker på att hon snart känner sig lika trygg här som hon gör hemma. Under tiden studerar hon oss noga lite från sidan och håller sig nära sin vän Doris.

Gäst nr 182, Disa.

Gäst nr 183, Doris.

Doris är mer kavat, lugn och tycker det är lajbans att hälsa på oss. Hon har inga problem att vara med i flocken och gör även sitt bästa för att hjälpa sin vän Disa att hitta rätt. Hon grejar på ute på gården, springer ute i hagen och njuter av att vara ute på landet. Båda är två väldigt trevliga och vänliga, ganska roliga och bra på att vara i vägen för Gammel-Matte, som dom båda blivit väldigt förtjusta i.

Storktider

I början på förra veckan så slog bonden hö på fältet bredvid vår gård. När vi var ute i hundhagen då såg vi en massa fåglar, däribland en stork. Stora fåglarna tycker Hugo är väldigt fina. Han tycker om att titta på fåglar och ju större dom är desto mer fascinerad är han av dom. Det var även många glador och andra mindre fåglar som passade på att kalasa på all mat som kom fram när bonden slog höet. Vi har sett stork fler gånger under veckan som var. Robert tyckte att dom skulle flyga iväg och inte stå så nära gården. Men storken struntade i att Robert skällde på den och gick i godan ro på fältet och letade efter mer mat.

Hugos nya favoritfågel - storken.

Förutom en massa fåglar så har det inte hänt nåt speciellt av vikt i veckan som gick. Vi har grejat på som vi brukar, lekt ute i hundhagen, umgåtts ute på gården, njutit av bokskogens sus på våra flockpromenader, ätit god mat och druckit kallt friskt vatten, myst inne i huset och sovit mycket gott om natten. Förutom när det var åska ett par tre kvällar på rad. Det uppskattade jag inte! Zorro höll med mig om att åska är obehagligt. Max och Viggo likaså som var här och sov över en av åskkvällarna. Men resten av flocken och Husse hjälpte oss att hålla oss lugna och sa både en och två gånger att åskan inte är farlig. Kan hända att den inte är, men den är obegriplig och läskig ändå.

Här följer några foton från veckan som varit.

Mikkel, Emma och Robert ute i hundhagen.

Berta tycker det är lajbans att leka i hagen.

Boris och Balder strosar på.

Viggo visar att man även kan meditera när man är ute, man behöver inte bara flänga runt.

Nelson håller utkik på gården.

Här har Albin hittat en bra viloplats.

Här står vi och tittar efter dom fina hjortarna.

Lilla Leo på äventyr ute på gården.

Vi har ganska många gäster här hemma nu och det tycker vi är trevligt. 9 stycken gäster kommer vi ha över det som kallas midsommar. Men mera om det senare. Och det har även kommit hem en ny tillfällig familjemedlem. Men som sagt, var sak har sin tid, och nu ska vi gå ut på gården och njuta av livet. Om ett par dagar kommer det mer skildringar om livet som hund här hemma på gården!

Gäst nr 181

Faxe heter gäst nr 181. Han är en Border collie och är 2 år gammal. Faxe är snabb i vändningarna och vi får ibland hjälpa honom att landa på jorden igen. Robert hjälper till med det och ser till så Faxe lugnar ner sig. Faxe tycker det hela är väldigt fascinerande och spännande och har verkligen gjort sitt bästa för att lyssna noga på oss alla för att försöka hitta en plats i flocken.

Gäst nr 181, Faxe.

När det kommer nya gäster som mest är vana att umgås med människor, kan det ibland göra ett starkt intryck på dom att få träffa så många nya kompisar på en gång. En del blir lite förskräckta och andra försöker imponera på oss på olika sätt. Dom som blir lite överväldigade låter vi vara ifred så dom får den tid dom behöver att undersöka allt och alla de nya i sitt eget tempo. Dom som tillhör Faxes kategori, att vilja imponera på oss, lugnar vi ner och blir inte så impade av alls faktiskt. I flocken är samarbete viktigast och då behövs det inte skrytas om nåt över huvud taget. Faxe tyckte det var underligt och intressant att ingen av oss brydde sig om hans självförtroende. "Hmm, hur ska en göra för att få vara med i flocken?" såg han ut att undra både en och två gånger under dagen igår.

Det är ganska så kul att få se nya gäster fundera så det nästan knakar. För allt som oftast så tar det inte så lång tid innan dom funderat ut hur man ska göra för att få vara med i gemenskapen. Men jag tror att Faxe behöver par dagar till på sig att lista ut hur han ska uppföra sig.

Att gå på flockpromenad är ett bra sätt att komma in i gemenskapen. Faxe var duktig på att vandra tillsammans med oss och det, tillsammans med Roberts fina lektioner, tror jag kommer göra gott för honom. För han är en snäll och glad hund som gärna vill vara med och greja. Och det ska han få, han behöver bara komma ihåg att vänta en smula och att använda sin nos.

Gäst nr 180

Här har vi gäst nr 180. Han heter Zigge och är pytteliten! Zigge är en 9 år gammal Phaléne, som alltid är på gott humör. Han rör sig nästan hela tiden när vi är ute på gården och nosar och nosar och nosar på alla spännande dofter han hittar. Alla flickor är jättefina tycker han och när han har knatat runt på gården har han varit så gott som obekymrad över sin ringa storlek, trots många andra stora hundar. Zigge är alltså en kavat liten krabat som tycker livet är stenkul!

Gäst nr 180, Zigge.

Det har varit så trevligt att ha en liten fluffig pälsboll på besök några dagar. Han har bara varit nyter och spridit glad energi omkring sig - utom när vi var i nån av rasthagarna, då blev han förnärmad av att vara instängd.

Gäst nr 179

Jag glömde nästan bort att berätta om gäst nr 179! Hon heter Busa och är bara 5 månader gammal av modell Rottweiler. Busa var så snäll och smälte så lätt och snabbt in i flocken att det kändes som om hon varit nästan jämt. Hon var som en i familjen med en gång, vilket faktiskt är ganska underligt, för det brukar inte kännas så när det kommer nya gäster och hälsar på. Kanske det var för att hon var så lik Hugo till storlek och utseende? Husse tog fel på dom flera gånger. Eller så kanske hon är en osedvanligt klok liten dam. Vi får se hur det känns nästa gång vi träffas.

Gäst nr 179, Busa.

Trots att hon heter Busa, var hon inte speciellt busig av sig. Tvärtom var hon väldigt skötsam och artig. Hon var nog som mest busig när vi var ute på promenad, för då var allting så jättespännande. Hon bet mig nästan i svansen en gång! Men det gjorde ingenting. Valpar ska vara lagom busiga och undersöka sin omgivning med alla sinnen. Det var trevligt att ha valpbesök igen och vi ser fram emot att få träffa Busa igen.

Hjortar och finbesök

Hjortarna var väldigt nära gården idag, ute i hästhagen. Dom går ofta där med hästarna, men dom brukar inte vara precis i hörnet på vår rasthage. Men vi har en bra överenskommelse med hjortarna när dom är så nära. När dom är ute i hästhagen och vi är ute på gården, så låter vi dom vara ifred mot att vi ibland får sitta och beundra deras vaksamma vildhet. Det tycker dom är helt ok, vi har ju lovat att inte skrämma dom - inte med vilje, i alla fall. Dom är så fina där dom går och betar medan deras små svansar viftar fort och snabbt för att få undan diverse flygfän. Annars när vi möter dom ute i skogen, eller på fälten när vi går våra promenader brukar dom fly till behörigt avstånd så fort dom får syn på oss. Så dom gånger dom är nära gården är vi alla försiktiga, tysta och tittar på friheten.

Det modigaste gänget av hjortflocken vi hade på besök idag - dom som stod närmast gården.

Jag kan meddela att vi har finbesök några dagar. Våran gamle kompis Niro är här och hälsar på oss! Albin blev väldigt glad att få träffa honom igen. Dom växte ju upp tillsammans när Niro var här om dagarna som liten. Men nu är han hemma och tar hand om sina små-mattar om dagarna. Det tycker han är väldigt trevligt, hälsar Niro.

Tintin och Niro.

Tintin hade lite skräckblandad förtjusning om att ta foto med Niro. Där har han mycket att se upp till, så han gjorde sig så fin och snäll han bara kunde inför fotot. Husse tyckte det var gemytligt att ha en helt vit och en helt svart Schäfer här hemma idag. Jo, Tintin är ju en vit herdehund, men det är ju så gott som en Schäfer det också.

För övrigt har dagen varit helt ok. Dock så var Husse och Gammel-Matte borta en sväng efter frukosten, med Tilda och Robert till veterinären. Det är inte så värst kul när dom inte är hemma... Men desto skönare när dom kom tillbaka igen. Tilda och Robert berättade vad dom gjort och sett. Tilda fick en spruta mot sin ledvärk, som hon gärna tar eftersom hon får jättegod mjukost efteråt, som belöning. Robert hade uppföljning för sin misstänkta allergi och ska snart gå tillbaka till sitt vanliga foder, som andra steg i sin utredning. Så värre en så var inte dagens veterinärbesök.

Annars har det inte hänt nåt speciellt idag. Vi har grejat ute på gården, lekt och busat ute i hundhagen och bara umgåtts med varandra. Vi har njutit av det alldeles perfekta vädret, inte så mycket sol och lagom varmt. Då orkar man greja på och blir inte trött av värmen, som vi blev igår.

Liten Albin i blomsterprakt.

Jag håller utkik på molnen, det är väl inte åska på gång?

Simon strosar runt och pysslar med obegripliga kattsaker.

Mikkel, Emma, Blue, Robert och Bella.

Idag kom även Blue och Bella hit för att hälsa på över helgen. Bella har blivit så stor och tjusig, hon är ju nästan dubbelt så gammal som när vi träffades i julas - nu är hon nästan ett år. Båda tyckte det var kul att komma hit igen och har varit på strålande humör hela dagen. Men nu är vi alla trötta och det är hög tid för nattens vila, vi ska ju orka med morgondagens bravader och äventyr också!

Varmt

Idag blev det plötsligt en sån där dag då det är för varmt så man knappt orkar göra nåt vettigt. Förmiddagen var dock helt ok och då var Rosie här med sin Matte på en socialiserings-session. Det betyder att hon tränar upp sina hundkunskaper med hjälp av oss - hundflocken - under Husses övervakning. Rosie var mycket glad och tyckte det var skoj att träffa oss igen.

Sen blev det lunchtid och värmen slog till. Puh, så varmt det blev! Vi blev snabbt nöjda på solen och behövde få komma in i svalkan, dricka vatten och vila. Så höll det i sig tills det blev kväll och det blev svalare. Då kunde vi gå en flockpromenad i bokskogen vilket vi tyckte var skönt. Det var dock inte så svalt i skogen som vi trodde. Men det gjorde inget, promenaden var skön och gjorde oss gott i kropp och själ. 

Det blev viktigt för många att leta upp skugga i värmen. Här har Chilli hittat en bra plats...

...och här har Kaysa hittat en sval plats under vårt matbord.

Flockpromenad på kvällen.

Nu tjatar Husse på oss att vi måste göra kvällsrundan... bäst vi gör det så vi kan lägga oss ordentligt och sova gott sen.

Grattis Robert

Grattis Robert

3 år

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Emma, Tilda,

My, Kvikk, Brasse, Berta, Zorro

och dina människor!

Hipp hipp hurra för Robert idag!