Finbesök

I fredags hade vi finbesök av vår veterinärklinik Djurkliniken i Löberöd här hemma på gården. Men det gällde inga undersökningar av hundar eller stick med sprutor, utan dom var här på studiebesök för att lära känna Husse lite bättre och få veta mer om hans företag. Och för att träffa oss hundar och få veta mer om våra diverse bakgrunder och uppväxter.

Så här glad var jag av fredagens finbesök.

Husse vill ha ett fortsatt fint samarbete med vår veterinärklinik för att framöver kunna ta emot fler hundar som behöver nya hem och hjälp att finna sig själv igen och bli balanserade. Flocken är ju viktig och kan den bli större och starkare är det både bra och utvecklande. Både för människor och hundar!

Tack till Djurkliniken i Löberöd för att ni är så snälla och hjälper oss hundar när vi kommer till er!

Heras träningsläger

Igår var det sista dagen på Heras träningsläger. Hon har skött sig alldeles utmärkt under tiden hon varit här och åkte hem med nya positiva erfarenheter av livets mysterier. Hera var här för att träna sig på att umgås med andra hundar. Det visade sig att hon egentligen kunde det alldeles utmärkt. Den här gången var det Husse som fått jobba mest med att lista ut varför Hera visat sin "helt-vanlig-hund" sida här, jämfört med hemma.

Heras examensfoto.

Ute på flockpromenad.

Träning nere på byn.

På sitt träningsläger har Hera fått regler, gränser och begränsningar från första stund av Husse. Vi har även motionerat med henne, lekt och umgåtts tillsammans. Hon har med nöje följt Husse och hans vägledning. Och det var precis det Hera behövde - tydlig struktur i vardagen. Det skapar lugn, trygghet och tydliga positioner. Det gillar vi hundar och speciellt när man är man av en sån arbetstyp som Hera, så ger det balans i livet. Det var det som fattades för Hera. Hennes matte hade gjort sitt bästa för att göra det, men behövde tänka på att alltid fullfölja, så att Hera kan behålla sin position som följare.

Hera har jobbat på mycket bra under veckan och hennes Matte tog gladeligen emot informationen från Husse. Nu får dom kämpa på där hemma tills de nya lärdomarna satt sig och det är jag säker på att dom kommer fixa!

Gäst nr 175

I dagarna två har vi haft gäst nr 175 på besök. Hon heter Bella och är en 5 månader gammal tysk schäferhund. Hon tyckte det var både lite läskigt och jättespännande (och allt där emellan) att hälsa på oss. Ungefär precis som det ska vara när man är en liten valp. Det var lite läskigt att vara hemifrån dom första timmarna och det var jättespännande att träffa och umgås med många hundar.

Gäst nr 175, Bella.

Bella har skött sig alldeles utmärkt. Hon sov gott hela natten, åt sin mat med god aptit, lekte med ungdomarna, sökte stöd hos mig, lyssnade noga på oss alla och blev förtjust i Husse. Efter att hon kom på att det egentligen inte var så läskigt att vara hemifrån var hon på mycket glatt humör och var nyfiken på allt vi kunde lära henne. Men eftersom det bara var ett par dagar hann vi inte med så värst mycket, men Husse fick meddelande om att Bella var mycket trött och nöjd när hon kom hem igen. Det ska bli spännande att se hur mycket hon växt nästa gång vi ses, vilket blir om några veckor, har Husse berättat.

Gäst nr 174

Det här är Hera, gäst nr 174. Hon är en tre år gammal Schäfer och hon är här på träningsläger den här veckan. Hera tycker det är väldigt intressant att vara hos oss och hon gör sitt bästa för att lära sig allt det nya som vi försöker hjälpa henne med. 

Gäst nr 174, Hera.

Hera är här främst för att jobba på sina sociala kunskaper. Hemma hos sig har hon till exempel haft en del åsikter om andra hundar som hon möter på promenader med sina Matte. Jag ska berätta mer om Hera och hennes träningsläger efter att hon åkt hem igen. Vi behöver några fler dagars innehåll innan jag har nåt vettigt att förtälja. Men tills dess kan jag meddela att Hera sköter sig alldeles utmärkt.

Äntligen sol

Äntligen har vi haft en hel dag utan regn. Solen har skinit hela dagen och det har bara varit fina, vita fluffiga små moln. Vi har varit ute på gården nästan hela dagen och njutit av vädret. Vi har grejat, nosat på alla dofter, lekt, sprungit ikapp, busat, solbadat och druckit friskt kallt vatten. Och så har vi varit ute på flockpromenader, så vi fått vår motion för dagen.

Så här kan det se ut när vi grejar ute på gården.

Mikkel njuter av solens värmande strålar.

Bus på gården!

Viggo myser i solskenet.

Så idag har vi alltså haft en riktig toppendag! Nu är vi nöjda med allt tråkigt regnväder och hoppas att våren kommer på riktigt snart med värme, kvittrande fåglar och gröna skogar.

Robert mår bättre

Som ni kanske kommer ihåg har Robert inte riktigt varit sig själv den senaste tiden. Men nu kommer det bra nyheter: Robert mår bättre igen. Han är glad igen, inte lika pömsig som han var ett tag och bäst av allt är att han får vara med och leka igen. Vi har fått bra nyheter på alla prover han tog hos veterinären. Vävnadsprovet visade, efter rådgivning från en hudspecialist, att det med största sannolikhet är en typ av allergi. Robert ska därför få speciellt foder som första åtgärd, för att se om det hjälper. Han var ju även lite oren i gången och även det gick över med medicin. 

Robert mår bättre igen.

Emma och Robert kan åter leka och busa, så som bara dom kan.

Så nu känner sig Husse inte så värst orolig längre, utan det är ju relativt lätta åtgärder för att Robert ska bli helt kry och frisk igen. Nu måste dock Husse hjälpa Robert att få ur sig den överskottsenergi han lagrat på sig när han varit så duktig och varit stillsam och lugn. Några cykelturer och härliga flockpromenader ska nog göra susen för honom. Det känns så bra att Robert är glad och busig igen!

Gäst nr 173

Under helgen som var hade vi en ny gäst på besök. Gäst nr 173 heter Evert och är 9 månader gammal av modell Labradoodle. Evert var här för en "provhelg" för att se hur han tyckte det var att vara borta, utan sina Mattar (fastän det nog egentligen mest var dom som ville känna efter hur det var att vara utan Evert), innan han kommer hit på sitt riktiga besök om några veckor. Tyvärr tyckte Evert det var en smula läbbigt att träffa andra hundar och att han var tvungen att lyssna på oss och inte bara göra som han själv tyckte var mest lämpligt. Men han gjorde bra framsteg och nästa gång han kommer och hälsar på är jag säker på att han kommer känna sig bättre till mods.

Gäst nr 173, Evert.

Så för Evert var det bra att han först kom på en "provhelg". Oftast brukar det gå alldeles galant för våra kompisar som kommer hit för första gången. Vanligast är att dom är nyfikna och att dom tycker det är väldigt spännande med alla nya bekantskaper. Men som tur är, är vi inte alla likadana. Tänk så tråkigt det skulle vara ändå...

Nåt som kan vara bra att tänkta på för att förbereda sin unga hund på allt som världen har att erbjuda, är att förstärka hens självförtroende. Det kan man försöka göra genom att låta sin hund klara av saker och ting på egen hand, istället för att göra saker i hundens ställe. Till exempel lista ut hur man ska ta sig förbi föremål, eller stockar och stenar i naturen, som är i vägen när man ska nånstans. Uppmuntra vovven att ta sig an utmaningar och att vara nyfiken. Engagera nosen i vardagen och låt hunden vara hund, är mina enklaste tips.

Ute på skogstur

Efter ett helt dygns regnoväder så var det idag uppehåll från himlen och underligt nog, torrt på backen. Detta faktum har vi utnyttjat så mycket vi orkat och bland annat varit ute i hundhagen en lång stund. Det gjorde oss alla mycket gott att få ur sig en del lagrad energi. Som sig bör ute i hagen var det både full fart, på dom flesta, och noggranna undersökningar av diverse dofter, lugnt och metodiskt. Det var väldigt skönt och kul att vara ute i hundhagen idag.

Dagens andra äventyr bestod av en liten skogstur tillsammans med Albin, Emma och Chewbacca. Jag och Albin nosade mest på alla spännande dofter medan Emma och lille Chewbacca sprang ikapp med varandra emellan träden. Dom hade superkul och var så nöjda och glada att vara ute på skogstur.

Emma och Chewbacca i full färd med att springa så fort dom bara kan.

Chewbacca skyndar sig för att se efter vad Albin har siktat in sig på.

Det blir en del action från Albin också ute i skogen.

Mycket mer action än så här blir det inte från min sida nu för tiden. Men det räcker gott, tycker jag.

Så en uppdatering om Robert och hans mående. Som jag berättade för några dagar sen är han ju inte riktigt på g. I förra veckan var han till veterinären och gjorde den planerade biopsin på huvudet. Det krävde några stygn, men för ett par dagar sen råkade han klia upp ett stygn i ett obevakat ögonblick. Husse och Gammel-Matte har ägnat sig åt sårvård och till på köpet måste Robert ha tratt tills det är läkt ordentligt. Det tycker Robert är väldigt jobbigt. Att dessutom inte få klia sig gör ju inte saken bättre.

Robert med "ny-biopsidat" huvud med tillhörande svullnad. Här ute i friska luften och utan tratt
(under noggrann bevakning av Husse).

Så just nu tycker Robert att livet är rätt så visset. Men han är så duktig och håller sig lugn och sansad, fast han egentligen bara vill springa så snabbt han bara kan... Det är bara att kämpa på Robert, tills såret är läkt. Under tiden väntar vi på provsvaren och förhoppningsvis goda nyheter.