Gäst nr 163

För ett par veckor sedan hade vi gäst nr 163 på besök, Winston. Men då var han bara här över dagen, så då tänkte jag att jag väntar tills han har varit här ett gäng dagar så jag kan berätta nåt vettigt om honom. Och idag åkte Winston hem efter att ha hälsat på oss i veckan, så nu kan jag skriva några rader om honom.

Gäst nr 163, Winston.

Winston är en 1 år gammal Labrador retriever. Han är väldigt glad och väldigt busig. Han är snabb nästan hela tiden och är duktig på att skälla. Men det här är inte en riktigt rättvis beskrivning av Winston, för det råkade nämligen vara som så att vi har en tik som löper här hemma just nu. Som säkert bekant för många av er, brukar unga grabbar tycka det är superjättespännande med löptikar. Och då varken hör eller ser dom speciellt bra och har inte tid med nånting annat än att nosa efter den frestande doften.

Men jag kan i alla fall säga att Winston är en glad och snäll hund. Vi ser fram emot nästa gång han kommer, så vi kan få lära känna den riktiga Winston.

Välkommen Emma

Det här är Emma, vår senaste tillfälliga familjemedlem. Emma är en 2 år gammal pitbull och hon kom hem till oss för drygt en månad sen. Emma hade det inte alls speciellt bra innan hon kom hit och hade blivit illa behandlad. Hon var väldigt rädd för människor och är fortfarande mycket misstänksam mot nya människor. Det är faktiskt bedrövligt, för Emma är en genomsnäll hund som är värd att behandlas med kärlek och respekt - precis som alla hundar är värda precis just det!

Emma.

Idag är Emma en glad och busig hund. Hon både beter sig som en valp och känns som en. Med det menar jag att hon inte vet så värst mycket om livet och att hon har mycket lek i kroppen. Antagligen fick hon inte vara valp som liten och har nu en hel del att ta igen på det området. Och det får hon så gärna göra! Hon busar mycket med Robert, biter honom i svansen och tacklar honom. När dagisvalparna är här om dagarna leker hon helst med dom, springer ikapp och brottas. Det är en fröjd att se henne leva livet och vara glad.

Emma är väldans mycket förtjust i Husse. Han verkar vara hennes idol och hon är med honom varje stund hon kan. För Husse blev Emmas trygghet i livet med en gång hon kom hem till oss. Hon brukar visa sin uppskattning genom att försiktigt sätta framtassarna på axlarna på Husse och slicka honom i ansiktet.

Emma har stort behov av närhet. Förutom att hon tycker om att kramas med Husse så brukar hon sitta på mig eller nån annan. Det gör inte så mycket, hon vill inget annat än att vara nära. Hon har till och med suttit på Tilda utan att hon sa ifrån, så det är ett helt ok beteende från Emmas sida.

Det ska bli intressant att följa Emmas utveckling. För som sagt, det är nästan som att vi har en valp hemma i flocken. Grundtanken var ju att vi skulle hitta ett nytt hem till Emma så småningom, men jag vet att Husse är mycket förtjust i henne. Dessutom tillför hon en mycket positiv och glad energi till flocken, trots hennes eländiga bakgrund, så det är stor chans att hon kommer stanna hos oss. Men det beslutar vi slutgiltigt lite längre fram.

Välkommen till oss Emma!

Inga gäster

Den här helgen har vi inte haft några gäster alls på besök. Det har bara varit vi själva. Det har vi inte varit sen i våras, så vi har faktiskt haft det rätt så mysigt här hemma. Vi har tagit det lugnt, haft sovmorgon, gått på flockpromenader, lekt i hundhagen och grejat ute på gården. Allt i godan ro, för vi känner ju varandra så väl och vet precis våra roller. Det var nog en välbehövlig paus för oss och nu känner vi oss redo för nya tag. Imorgon är det måndag igen och då kommer våra kompisar tillbaka. Det ska bli roligt!

Ute på familjepromenad i bokskogen.

Vi leker och busar ute i vår hundhage.

Ibland funderar Husse på om det blir för jobbigt för oss ibland, med alla gäster och kompisar som kommer på besök. Oftast går det väldigt bra och är inte till några bekymmer. Ibland kan det bli lite mycket, om det kommer flera nya hundar som till exempel är väldigt bekymrade eller bara vill göra som dom själva vill. Då brukar jag säga till Husse att vi behöver en egen familjepromenad, till exempel, eller att vi har lite extra mysigt på kvällen i soffan. Men som regel är det spännande, roligt och trevligt med alla kompisar vi har på besök. Vi lär oss ju också vilka gäster som vill vara med i flocken, umgås och lära av oss. Dom hundar som ger god energi tillbaka till oss är bara kul att ha på besök.

Lugn helg

Hösten lider mot sitt slut och vintern står för dörren. Nästan alla löven har ramlat av träden och det är blött på backen så gott som hela tiden. Ute i bokskogen ligger ett nytt gyllenbrunt lager av löv och bjuder på massor av spännande dofter att undersöka. Tassar torkas flera gånger om dagen och det skönt att komma in i värmen.

Fotopaus på dagens flockpromenad.

Vi har en lugn och skönt helg med bara fyra kompisar på besök. Vi började dagen med lite sovmorgon för att sedan gå ut på gården och greja och äta frukost. Sen gick vi in, torkade tassarna och gick vilade en lång stund. Det var jättemysigt och en väldigt lagom start på helgen. När vi vilat färdigt hjälpte vi Husse i köket när han bakade en kaka och sen var det hög tid för dagens flockpromenad.

Vi mötte människor och hundar och just idag tycket jag att vi gott kunde ha skogen för oss själva. Så jag skällde en smula, fastän jag inte fick... Nåja, det löste sig och var väl egentligen inte hela världen. Promenaden gjorde oss gott och när vi kom hem igen gick vi ut i hundhagen för att leka och springa av oss - ungdomarna som behövde det alltså. Själv nöjde jag mig med att nosa på alla nya dofter som kommit fram sen sist och att bara lufsa runt i höstgräset, medan jag njöt av sällskapet och den friska luften.

Nu är det kväll, middagen är intagen och jag har hittat en bra plats i soffan att vila på tills det blir dags för kvällsrundan. Sen ska vi sova gott hela natten och göra samma sak imorgon. Då kommer vi vara redo för en ny arbetsvecka på måndag.

Utsikten i november

Igår tog jag med mig Albin och Emma ut på äventyr till stora kullen för att ta månadens bild på utsikten. Vi promenerade iväg till kullen och bara det tyckte Emma var väldigt kul (mer om Emma om några dagar). Väl framme vid kullen så klättrade vi upp på den lilla stigen som hjortarna trampat upp. Utsikten var magnifik även den här gången. För att inte tala om alla spännande dofter vi undersökte!

Novemberutsikten.

När vi tittat färdigt på utsikten och nosat så mycket vi orkat på så många dofter vi bara hann med, så kilade vi ner för kullen och begav oss hemåt igen. Det var väldigt trevligt och mysigt att vara ute på tur bara vi tre. Väl hemma igen drack vi några klunkar vatten innan vi gav oss ut på dagens flockpromenad med resten av gänget som tålmodigt väntat hemma på sin tur att komma ut på äventyr.

Gäst nr 162

Idag åkte gäst nr 162 hem igen efter ett helgbesök. Han heter Ylle och är en 1 år gammal Perro de agua español. Det betyder visst Spansk vattenhund. Men vi har ingen sjö i närheten så vi har inte kunnat testat om namnet egentligen har nåt med vatten att göra. Cykelturer och flockpromenader gick alldeles utmärkt för Ylle i alla fall, trots brist på vatten.

Gäst nr 162, Ylle.

Ylle hade lite svårt med flockkänslan. Han tyckte det var lättare att vara för sig själv och göra som han själv ville. Han gick mest med nosen i backen och undersökte spännande dofter, eller försökte nosa på alla nya bekantskaper, utan nåt större intresse av göra sig vän med oss. Robert tyckte inte det var ok, för det är egentligen rätt så oförskämt att bara lukta på andra och inte låta nån annan lukta på en tillbaka. Så Robert gjorde sitt bästa för att lära Ylle hur hälsningsritualen ska gå till. Och även han lyckades lära ut några av stegen, så tyckte Ylle att det var lättare att gå sin väg mitt i lektionen istället med nosen i backen. Då tittade Robert efter honom med undrande blick...

Cykelturer var helt ok tyckte Ylle, även om han själv ville bestämma tempot. Flockpromenader däremot fixade han mycket bra för att vara första gången hos oss. Han gick bakom oss och tyckte nog det var ganska så mysigt med både sällskapet och höstens färger i bokskogen.

Gäst nr 160 och 161

I veckan hade vi gäst nr 160 och 161 på besök. Bob och Ville heter dom. Bob, 5 år gammal, är en blandras Jack Russell och Pudel medan Ville, 3 år gammal, är en Jack Russell terrier. Dom är båda mycket trevliga grabbar och vi hade mycket kul tillsammans. Dom passade in i flocken bums och tyckte det var toppen att hälsa på hos oss.

Gäst nr 160, Bob.

Gäst nr 161, Ville.

Speciellt Ville tyckte det var supertrevligt att vara här. Han hittade sin plats i flocken meddetsamma faktiskt. Det händer inte så värst ofta att det går så pass fort, men han visste precis hur han skulle göra och då hade ingen av oss några invändningar. Tvärtom är det bara trevligt med sånt sällskap. Bob passade också bra in med oss, men han behövde en smula längre tid för att hitta sin plats och tyckte egentligen det var mest spännande att nosa där flickor hade varit.

Grabbarna var med oss på våra flockpromenader och traskade på med gott humör medan dom njöt av höstskogen och sällskapet. Ute i hundhagen busade Ville med oss andra och Bob gick med nosen i backen. Ute på gården grejade dom på med oss, som om dom alltid varit här. Det var ett väldigt lättsamt och trevligt besök av två små snälla grabbar!

Gäst nr 159

Det här är Aston. Han är en Rhodesian ridgeback som är 6 år gammal. Och han är gäst nr 159. Tyvärr trivs Aston inte så bra med att hälsa på oss, utan är mest orolig och väntar på sina människor. Så vi har inte haft nån större chans att lära känna Aston, för han vill bara vara ifred, så vi låter honom vara det.

Gäst nr 159, Aston.

Men vi har tagit med Aston ut på några mindre flockpromenader och det har han faktiskt tyckt varit trevligt och intressant. Och så får han sig några rundor i vår hage med Husse varje dag, men då har han mest lyssnat efter sina människors bil eller vädrat efter dom. Det verkar som att det inte är så lätt att vara Aston alla gånger, i alla fall inte när han är utan sina människor. Nåja, vi gör vad vi kan för att Aston ska ha det bra hos oss och känna sig trygg. Imorgon är du hemma hos dina människor igen Aston!