Valpkvartett

Idag har vi haft fyra valpar på besök! Förutom att Chewbacca, Kaysa och Nelson varit här som vanligt, så har vi även haft besök av Ziva idag. Så nu tänker ni kanske att vi måste haft fullt upp idag! Men det har gått alldeles utmärkt. Dom har skött sig mycket bra och mest lekt med varandra när vi varit ute på gården. Under uppsikt av oss andra så klart. Valpar ska inte vara själva, det behövs både kloka vuxna och glada ungdomar som kan hjälpa till med både lek och viktig information, som till exempel vilka lekar som passar sig väl och vilken typ av lek man ska strunta i.

Valpkvartetten Ziva, Chewbacca, Nelson och Kaysa.

Jag tror valparna har haft en väldigt rolig och bra dag tillsammans. Dom sover nog väldigt skönt ikväll.

Gäst nr 156, 157 och 158

Vi har haft tre nya gäster på besök några dagar. Gäst nr 156, 157 och 158 heter Buddy, Nimbus och Caddy. Buddy och Nimbus är båda 1 år gamla Goldendoodles, som dom kallas - alltså blandning mellan Golden retriever och pudel. Caddy är 1½ år gammal och han är en blandning mellan Pitbull och Siberian Husky. Alla tre är väldigt glada och en smula busiga.

Gäst nr 156, Buddy.

Gäst nr 157, Nimbus.

Gäst nr 158, Caddy.

Dom här grabbarna har sprungit ikapp i hundhagen så fort dom bara orkat, brottats och grävt stora fina gropar och sökt efter sorkar. Det tyckte dom var superjättekul och sen sov dom gott, för att sedan repetera det roliga. Dom har även varit på promenader med Husse och grejat ute på gården med oss andra.

Men dom tyckte det var väldigt svårt att vara med flocken alla tre samtidigt, så dom var mest med varandra istället, som dom är vana vid. Dom tycket det var svårt, för dom ville göra som vanligt, som dom brukar hemma och det går vi inte riktigt med på. Man måste följa vissa regler och ritualer när man lär känna varandra. Den kunskapen hade dom inte riktigt, så vi kom överens om att dom kunde vara i en egen hage och studera oss andra till att börja med. För att lära sig såna konster hade dom behövt vara här mycket längre, så det hann vi inte ta tag i den här gången, helt enkelt.

Grabbarna bus har i alla fall haft mycket roligt och kanske dom lärde sig nåt om hundvett och -etikett som dom kan ta med sig hem och öva på. För om livets mysterier lär man sig så länge man lever - det är ju inget man lär sig färdigt om på några dagar.

Välkommen Berta

Nu är det hög tid att berätta om Berta. Ni som är uppmärksamma av er har säkert sett Berta på mitt Instagram-konto den senaste tiden, för hon har faktiskt varit hos oss i ganska precis två månader nu. Berta har gett oss det ärofyllda uppdraget att hitta ett nytt hem till henne, men jag har inte berättat om det hela förrän nu, då diverse pappersexercis precis blivit avklarad. Dessutom var Berta till veterinären nyligen för att se till så hon inte kan få några valpar. När man ska ta en tjusig porträttbild vill man ju se någorlunda fräsch och kry ut, och inte operationstrött.

Berta.

Berta är 2 år gammal och hon är en Chinese Crested, en sån med päls som kallas Powder Puff. Just nu är hon nyklippt för att inte dra med sig halva skogen in i huset och för att få ny och jämn päls över hela sig. 

Vi känner Berta rätt så bra nu. Hon är en känslig själ som behöver tydlig struktur i vardagen. Annars blir hon både busig och förvirrad. Hon försöker då göra som hon vill, men när man är av känslig natur blir det för mycket ansvar och då blir livet svårt och tungt. Det är mycket bättre och lättare att följa sin människa, istället för att försöka bestämma över hen. Berta är alltså här för att vi ska lära henne hundvett och -etikett och för att bli balanserad igen. Hon lär sig bra och lyssnar oftast så noga hon kan på oss hundar och Husse. Även om hon lärt sig en hel del har hon ganska mycket kvar innan hon är redo att flytta till sitt nya hem. Tills dess är Berta med oss och grejar med allt som vi håller på med om dagarna. Vi går på våra flockpromenader, cyklar, leker i hundhagen, träffar nya bekantskaper, undersöker spännande dofter och lever gott hundliv.

Välkommen till oss Berta!

Utsikten i oktober

Idag skickade jag ut Kvikk och Hugo på uppdrag till stora kullen för att ta månadens bild. Det tyckte dom var kanonkul och stack iväg med cykeln. Kvikk tycker dock inte om att cykla så värst mycket, han tycker det går för fort - fastän han alltid annars är så snabb. Men han hälsar att det gick helt ok idag och att cykelturen ändå var ganska så trevlig.

Oktoberutsikten.

Väl uppe på kullen ordnade grabbarna med bilden för att sedan undersöka alla spännande dofter, hoppa upp på alla stenarna, leka med en pinne och lukta ännu mera på alla dofter. Där var spår från både hjort och räv, berättade Hugo. Och så tittade dom på utsikten så klart. Det var väldigt fint med alla höstfärgerna, speciellt i det varma solskenet. Det är ju nästan sommarvärme nu om dagarna. Det är verkligen jättehärligt och vi njuter så mycket vi orkar ute i solen.

Melker på träningsläger

Vi har haft Melker på besök ett gäng dagar på träningsläger. Husse har kommit på att han erbjuder både träningsläger och rehabläger. Skillnaden är att träningsläger till störst del är socialisering, som det så fint heter, medan rehabläger kan vara hundar som till exempel är rädda eller ilskna och som Husse arbetar noga med för att hjälpa. Melker som varit på träningsläger har "bara" varit med oss i flocken och övat på sina sociala kunskaper och fått lektioner av oss hundar.

Melkers examensfoto.

Melker har varit på cykelturer med Robert, Hugo, Brasse och Göran, han har varit på flockpromenader med oss allihopa, han har sprungit ikapp i hundhagen med kompisar och grejat ute på gården. Han har även bott med oss andra inne i huset med allt som hör till ett hundhem. Han har levt det hundliv som vi brukar göra här hemma på gården och det kräver kunskaper i hundvett och -etikett och ger mycket och bra mental stimulans. Och dom gånger han inte riktigt vetat vad han ska göra eller inte göra, så har han antingen frågat oss andra eller själv försökt att lista ut hur han ska göra genom att studera oss andra. Husse finns alltid i bakgrunden som vår trygghet och stöd och hjälper till när det behövs.

Melker har utvecklats mycket, speciellt sen första gången vi träffades. Då var han ängslig och tyckte det var ganska så läskigt med andra hundar. Nu är han på mycket gott humör med oss andra, är med mitt i smeten och har till och med åsikter om hur man uppför sig. Oftast har han missuppfattat, men skam den som ger sig! Det är jättebra att han försöker, för det är då lär man sig om livet och dess mysterier! Mycket bra jobbat Melker!

Gäst 155

Vi har haft gäst nr 155 på besök i några dagar! Han heter Logan och hela han är stor och vit. Han är en Dogo Argentino och är drygt 2 år gammal. Logan hade en usel start på livet, men nu har han en bra människa som gör sitt bästa för att ta hand om honom. Så ska det vara och så borde det vara för alla hundar.

Gäst nr 155, Logan.

Logan är en skön typ. Han har mest lufsat omkring på gården när vi varit ute, tagit några leksprång och luktat på blommorna. Utom en gång när det blev lite gruff med en kamrat. Men ingen fara, Husse löste det bums och ingen kom till skada. Sånt kan hända ibland när ungdomarna försöker ta sig ton i ett obevakat ögonblick. Det hör väl på sätt och vis till, men det är tråkigt när det händer. Men som sagt, det löstes snabbt och sen gick vi vidare med dagen. Annars är Logan en mycket vänlig och trevlig hund, han har bara en hel del kvar att lära. Det kan mycket väl tänkas att det fattades både en och två lektioner i hundvett och -etikett under valptiden, och då är det inte så lätt alla gånger att själv försöka klura ut hur man ska uppföra sig.

Ute i hundhagen har Logan sprungit så fort han bara kunde några gånger. Ni må tro det gick fort och att han var glad! Ute på promenaderna har han skött sig alldeles utmärkt och blev dessutom kompis med Husses systerson. Det ska bli trevligt att träffa Logan fler gånger och se hur han utvecklar sina färdigheter som hund.

Gäst nr 153 och 154

Nu har vi gäst nr 153 och 154 på besök. Dom heter Tea och Älva och är båda blandraser av jakttyp. Tea är jämthund/plott och är nästan 2 år gammal, medan Älva är vorsteh/wachtelhund och är 5 och ett halvt år gammal. Båda damerna tycker det är mycket spännande att hälsa på oss och är på väldigt gott humör hela dagarna.

Gäst nr 153, Tea.

Gäst nr 154, Älva.

Tea och Älva rör på sig nästan hela tiden när dom är ute. Dom springer hit och dit och nosar på så mycket dom kan på samma gång. Det är ganska imponerande faktiskt, hur mycket dom hinner med. Ibland verkar det lite jobbigt dock, men dom är för det mesta nöjda. Själv tycker jag om att undersöka dofter en längre stund så att alla små detaljer inspekterats både en och två gånger. Jag tror inte damerna är lika noggranna som jag brukar vara. Tur att vi alla är olika! 

Så här brukar det se ut för Tea och Älva, full fart framåt.

Ute i hundhagen går det undan, må ni tro. Damerna springer väldigt snabbt och överallt på en gång! Dom tycker det är supermysigt och är så glada och nöjda sen när dom är klara. Fast om dom fick skulle nog dom springa runt ute i hundhagen fortfarande, väldans nöjda med friheten.