Gäst nr 149

I veckan var gäst nr 149 här. Hon heter Senna och är en 2 och ett halvt år gammal Schäfer. Senna är Doris kompis, som var mycket stolt att få ta med sig sin stora vän ett par dagar på dagis. Senna tyckte det var roligt att hälsa på hos oss. Hon var på väldigt gott humör när Doris visade henne runt på gården och presenterade henne inför alla hundarna.

Gäst nr 149, Senna.

Senna är en snäll och följsam dam. Hon lyssnade noga på Husse och tyckte det var toppen att bara vara följare. Hon fann snabbt sin plats i flocken och det märktes knappt att hon var ny i gänget. Hon gick nöjt mellan mig och Husse på flockpromenaderna som hon aldrig gjort annat. Hon grejade i lugn och ro på gården, undersökte alla spännande dofter och såg väldigt belåten ut med att vara här på besök.

Gäst nr 148

Förra veckan hade vi besök av Ozzy och hans kompis Nellie. Nellie har inte varit här förut, så hon är gäst nr 148. Nellie är en 6 år gammal Pitbull och hon tyckte det var väldigt roligt att hälsa på oss. Dom var bara här ett par dagar dock, så vi han inte lära känna Nellie så mycket. Men det var väldigt trevligt besök, för Nellie är en snäll dam som gjorde sitt bästa för att smälta in i flocken.

Gäst nr 148, Nellie.

Nellie har ibland haft lite svårt med att träffa nya hundbekantskaper. Husse presenterade henne därför försiktigt för flocken. Hugo och Robert utgjorde förtrupp för att assistera Husse och berätta för honom vad Nellie sa till dom. Hon ville ha utrymme och en del tid innan hon tyckte det var ok att bli nosad på. Så fick det bli och efter att Hugo och Robert efter en stund hälsat ordentligt på henne var det inga problem för henne. Tvärtom tyckte hon efter det att det var trevligt att träffa resten av flocken och trippade glatt runt på gården och undersökte alla spännande dofter och dom nya bekanterna

Nellie tyckte det var jättemysigt att gå på flockpromenad med oss. Hon fick gå mellan mig och Hugo och tyckte det var toppen att vara ute och vandra med sällskap. Vi var även ute i hundhagen och likaså det tyckte Nellie var mysigt. Hon grejade på, tog några skutt hit och dit, nosade i gräset och tittade ut över fälten. Skönt att komma ut på landet och kunna vara fri som fågeln när man är stadsbo.

Varmt varmt...

Det har ju varit väldans varmt hela dagarna fram till för en vecka sen ungefär. Många dagar var det till och med för varmt för att vi skulle orka göra nåt vettigt i solskenet. Dom dagarna var det mest vila och väntan på att kvällen skulle komma med lite svalka så vi kunde gå på skogsturer och promenader. Det var inte så bra för vissa av ungdomarna i flocken. Det blir lätt överskottsenergi i hundkroppar som både är vana och behöver mycket motion. Robert, till exempel, behöver fysisk och mental stimulans varje dag, med nån enstaka vilodag. Och dom här dagarna då det var för varmt så brukade Robert ta sig en extra tur på löpbandet på kvällen, ute på gården. Det tyckte han var jättemysigt och det gjorde honom mycket gott!

Robert på kvällspromenad.

Utsikten i augusti

Den här gången var det My och Robert som hjälpte mig med mitt månadsprojekt. Dom gjorde ett utmärkt jobb och speciellt My hälsar att det var superkul att gå upp till stora kullen.

Augustiutsikten.

Det här var ganska i början av augusti och man ser att torkan tagit rätt så hårt på naturen. Förra året var fälten redo att bli skördade den här tiden, men i år var det flera veckor sen alla bönderna gjorde det. Så kan det gå med vädret, inget att göra åt. Man får anpassa sig så gott det går. Tur att man är hund och inte behöver bry sig om vädret så värst mycket. För oss sträcker sig åsikterna till att solen är mysig medan regn är ganska trist.

My och Robert hade som sagt väldigt kul uppe på kullen. Dom undersökte alla spännande dofter och Robert lekte med pinnar medan My försvann in bland diverse buskage för att undersöka fler dofter. My tycker det är jätteroligt att nosa och lukta, särskilt på nya platser. Så det passade bra att hon hjälpte mig den här gången. När dom kom hem igen var dom mycket nöjda och glada över det slutförda uppdraget.

Sönder

Katastrof! Min datamaskin är sönder!

Det är därför jag inte skrivit på så många dagar. Men nu har jag i alla fall ordnat så jag kan dona med mina bilder och skriva igen. Så nu ska jag försöka komma ikapp mig, jag har bland annat två gäster att presentera och augustis utsikt att visa er. Så jag har inte försvunnit, det här var bara en konstpaus, nu är det mesta som det ska igen.

Gäst nr 147

Här har vi gäst nr 147. Han heter Nixon och är en långhårig dvärgtax som är 1 och ett halvt år gammal. Han åkte hem idag efter ett par dagars besök och det har varit väldigt trevligt att ha honom här. För Nixon är glad, sprallig och har en god energi som han gärna delar med sig av. Bara han får det utrymme han behöver, för han tycker det är lite läskigt när det kommer hundar för nära eller för snabbt inpå honom. Och när man bara väger 4.5 kg så är väl det inte så konstigt.

Gäst nr 147, Nixon.

Nixon tyckte det var superkul att vara ute i hundhagen. Han sprang som en liten raket eller undersökte noga alla spännande dofter. Man såg inte så mycket av honom, för det torra gräset är mycket högra än honom. Man fick hålla utkik på vart gräset rörde sig, där var nog Nixon. Tyvärr hann vi inte gå på nån riktigt flockpromenad med honom, det har varit för varmt igen om dagarna och då bli man så trött på kvällen dessutom. Så det ska vi bjuda honom på nästa gång han kommer och hälsar på.

My tyckte att Nixons sällskap var väldigt gemytligt. Annars brukar hon vara snabb på att fräsa ifrån att hon helst vill vara ifred. Men Nixon tyckte hon om och han fick till och med följa med henne upp på ovanvåningen - det är det inte många som får.

Gäst nr 145 och 146

Nu har vi fler valpar på besök! Den här gången är det två stycken Border Collies, som ska stanna ganska många dagar hos oss. Gäst nr 145 heter Fox och gäst nr 146 heter Bess. Dom är syskon och är snart 6 månader gamla. Deras Matte håller på att flytta och tyckte att valparna har det bättre här med oss under tiden, så dom får stimulans både i kropp och knopp medan hon packar och håller på med alla underliga människosaker och -händelser som en flytt innebär. Inte så lätt alla gånger för små ungdomar att hänga med i människosvängarna. Då är det trevligare att lära känna en massa ny kompisar istället.

Gäst nr 145, Fox.

Gäst nr 147, Bess.

När Husse skulle skulle introducera valparna till flocken så tänkte han att Hugo och Robert skulle bli en bra mjukstart för dom. Men till hans förvåning blev båda valparna mycket upprörda av att bara se två andra, okända hundar, och då tyckte Hugo och Robert att dom var ju absolut inga att beblanda sig med. Taktik två blev att att ta ut hela flocken, gäster och allt, på gården och sedan ta ut valparna en och en till flocken. Då gick det jättebra för både Fox och Bess. För så många hundar kan man inte skälla bort, utan det är bara till att anpassa sig och acceptera sällskapet. 

Efter den lyckade flockintroduktionen så har valparna skött sig väldigt bra. Dom tycker det är roligt att vara här och trivs med allt sällskap. Som dom Border Collies dom är har dom lite svårt att leka med andra och tycker det är bättre att valla dom som leker. Det är lite konstigt tycker jag, men så verkar det vara när man är utpräglad vallhund. Vi försöker uppmuntra dom att använda nosen och undersöka alla spännande dofter vi har på gården och i hundhagen, istället för att bara titta på allt som rör sig. Var sak har sin tid och rätt som det är hittar dom hunden i sig själv och nosar noga och länge på marken.

Både Fox och Bess är väldigt glada och uppspelta hundar som gör sitt bästa för att hänga med i svängarna. Det ska bli kul att ha dom är ett tag och lära känna dom!

Kvikks tårta

Idag firade vi Kvikk med tårta och hurrarop!

Nu är du 7 år gammal Kvikk och halva ditt liv har du varit med oss.

Tänk så mycket du lärt oss och så mycket du utvecklats.

Hipp hipp hurra för världens bästa Kvikken!

Gäst nr 144

Ja, kan ni tänka er, va? Nu har vi en till valp som dagiskompis. Han heter Nelson och är gäst nr 144. Nelson är en Pudel modell stor och han är 4 månader gammal. Hela han är alldeles mjuk och lockig, glad och busig. Precis som en valp ska vara. Han leker, sover, äter, busar, undersöker spännande dofter, springer runt på gården och allt med tungan på sned, hela tiden. Han tycker det är jättelajbans att vara hos oss och jag tror att han kommer ge oss många glada skratt framöver. 

Gäst nr 144, Nelson.

Nelson har haft ett par provdagar med oss den här veckan och börjar på dagis på riktigt om ett par veckor. Då kommer han att få träffa Chewbacca och Kaysa. Tre valpar på en gång, det blir nåt att skåda det! Det blir nog en enda stor hög av busande päls och några rosa tungor!

Göran på äventyr

I förra veckan var Göran ute på äventyr. Han var nämligen till veterinären för att bli kastrerad. Att åka bil och träffa en massa damer hos veterinären tyckte Göran var mycket trevligt. Själva operationen är väl egentligen mindre trevlig, men i slutändan blir det väldigt bra. När man blivit opererad ska man ju ta det lugn några dagar och man brukar vara rätt så trött. Men icke Göran. Han var bara förvirrad av narkosen ett dygn, sen har han varit pigg och glad och precis som han brukar vara. Så gott som helt oberörd av det hela alltså.

Göran vilar, fastän han inte alls vill egeneligen...

Annars går det bra för Göran. Han gör sitt bästa för att passa in i flocken och kämpar på med allt nytt han får lära sig varje dag. Han tar gärna mycket plats och måste tänka på att alla inte vill ha honom så nära inpå som han själv vill, att man inte bara kan "mangla på" utan man måste tänka på att visa hänsyn. Det tycker han är svårt, men som sagt, han jobbar på varje dag med att vara mer hund än bulldog.

Som väntat tycker Göran att Husse är bäst i hela världen. Han vill alltid vara med Husse och ser på honom så fint han bara kan. Och det är bra det, tycker jag. Det är tryggt och skönt att ha en flockledare som alltid gör sitt bästa för att ta hand om oss.