Gäst nr 140

Den här veckan har Chilli med sig en kompis om dagarna. Den kompisen heter Buster och är vår gäst nr 140. Buster är en blandras mellan Laika och Wachtelhund och han är 4 år gammal.

Gäst nr 140, Buster.

Tyvärr har jag inte så värst mycket mer att berätta om Buster. Han är lite nervös av sig och vill helst vara ifred. Så vi låter honom vara medan han studerar och funderar på hur vi andra umgås med varandra. Han tycker det är kul när vi är ute i hundhagen, men grejar mest för sig själv. Alla vill inte umgås med alla och det är helt ok, tycker jag. Huvudsaken att våra gäster känner sig trygga när dom hälsar på oss. Det är ju tur att vi alla är olika, annars skulle det nog vara ganska trist och dessutom skulle ju Husse inte lära sig nåt från alla våra gäster.

Myran trygg

Jag tänkte bara berätta att Myran (gäst nr 138) blev trygg och nyfiken med oss, efter några dagar. Det var precis som jag misstänkte, att hon behövde lite tid bara. Hon och hennes vän Tilda gick omkring på gården tillsammans "som små limpor", som våra människor sa, och var väldigt nöjda med tillvaron. Fast Myran tyckte det var svårt att gå på flockpromenad. Jag kom inte fram till om det var tempot, att hitta platsen, hur länge vi var ute eller om hon tyckte det var uselt att hon måste jobba och inte bara lufsa omkring som störde henne. Men det gör inget, hon både började och avslutade promenaderna vid gott mod. Huvudsaken att hon blev trygg hos och med oss, tycker jag.

Här kommer några bilder från midsommardagen när vi var ute på en kvällsrunda i hundhagen.

Laban tycker vi ska gå ut till hagen bums!

Det var en varm och härlig kväll.

En glad Benny.

Myran och Tilda på äventyr.

Moa kom fram och hälsade på oss.

Jag hoppas ni hade en bra midsommarhelg!

Glad midsommar

Glad midsommar!

Hoppas ni har en gemytlig dag allesammans!

Gäst nr 139

Nu ska jag berätta lite om gäst nr 139. Kaysa är en ny dagiskompis och även hon är en 3 månader gammal valp, precis som gäst nr 137 som började i förra veckan. Så ni kan tänka er att vi har fullt upp vissa dagar. Ingen av valparna är här varje dag dock, utan ett par tre gånger i veckan bara. Idag var första dagen båda två var här samma dag. Det tyckte både vi och dom var väldigt kul.

Gäst nr 139, Kaysa.

Kaysa är en korthårig vorsteh och hon bor tillsammans med Dante (gäst nr 135). Hon är en glad och busig liten dam - precis som en valp ska vara. Hon och Chewbacca lekte en lång stund idag och om vi hade tillåtit hade dom nog lekt hela dagen eller tills dom somnat på stället. Men det är bättre att begränsa lekstunderna, så det inte blir för mycket av det goda, helt enkelt. Valpar är ju inte så kloka på att förstå att man behöver pauser och att det även är kul att hitta på andra saker.

Dagens utbildning var att gå ut på tur i skogen. Kaysa tyckte det var jättespännande och superkul! Både hon och Chewbacca var väldigt kloka i att följa med i flocken, dom försökte inte ge sig ut på egna äventyr. Hon är även börjat lära sig att man ibland måste vänta på saker och ting - nåt som hon fixade väldigt bra idag.

Det ska bli så roligt att få se Kaysa växa upp och se vad hon blir för en typ. Jag tror hon kommer bli en snäll och klok hund med huvudet på skaft!

Gäst nr 138

Idag har vi fått fint besök av två damer. En har vi träffat förut (gäst nr 77, Tilda) men den andra damen är en ny bekantskap och är gäst nr 138. Hon heter Myran och är en Norwichterrier som är 6 år gammal. Hon har tyckt att dagen varit ganska konstig, att vara på en ny plats och träffa ett gäng hundar och några människor, så hon har hållit säg nära Tilda som har tagit dagen med ro. Jag förstår att det inte är så lätt alla gånger att träffa en massa nya kompisar, så vi låter Myran få den tid hon behöver för att hitta sin nyfikenhet.

Gäst nr 138, Myran.

Myran med sin vän Tilda.

Vi var ute på flockpromenad med damerna idag och det tyckte dom båda var roligt. Tilda behövde långkoppel, precis som förra gången hon var här, och Myran travade på med sina små ben och tycket det var väldigt spännande. Hon tyckte dock att det var en smula underligt att hon inte kunde lukta på intressanta dofter när helst hon ville, men förstod snabbt att när vi vandrar i flock så jobbar vi tillsammans framåt, lugnt och stadigt med Husse. Det kräver en hel del koncentration och då blir man även nöjd i knoppen efter promenaden.

Om en dag eller två är nog Myran nyfiken och framåt igen. Vi gör vårt bästa för att alla våra gäster ska trivas och behöver nån lite mer tid så ska hen naturligtvis få det. Utrymme och tid är bra och behövs ibland för att skapa förtroende. Det ska bli trevligt att få lära känna Myran, för jag tror att hon är en rolig och busig liten dam.

Leva här och nu

Idag var jag ute på skogstur alldeles själv med Husse. Det var mysigt och jättekul. Ibland är det skönt att ha Husse för sig själv en stund, men idag var det nog Husse som behövde en stund med bara mig. Han är nämligen lite orolig för mig. Jag är ju inte lika ung och käck som jag en gång var. Min kropp är en smula trött av min artros och jag börjar bli lite till åren helt enkelt. Fast jag känner mig fortfarande stark och mestadels på gott humör - jag saknar min vän Ville ganska mycket fortfarande...

Mysigt att vara ute i skogen.

Men jag sa till Husse att istället för att oroa sig för mig så kan vi ta vara på tiden vi har tillsammans. Det tyckte han var en klok idé. Man ska inte gå omkring och oroa sig för framtiden, det är bara besvärligt och jobbigt. Ni människor har som bekant svårt att leva här och nu, men det är mycket lättare och trevligare att leva så. Lättare än ni tror. Njut av det som är och ta tillvara på det som ni har, istället för att bara oroa er för det som kanske kommer att hända, eller grubbla på det som varit. Eller som mina vänner hästarna säger: "Känn mer och tänk mindre".

Ute i skogen passade jag på att springa lite grann, hoppade över stockar och grävde fina gropar. Det var ingen som busade med mig eller försökte ta mina pinnar och det passade faktiskt väldigt bra just idag!

Gäst nr 137

I måndags började det en ny dagiskompis hos oss. Den här gången är det en liten valp som heter Chewbacca. Han är en Nova Scotia duck tolling retriever, som man kallar för Tollare och är 3 månader gammal. Chewbacca är precis som valpar ska vara, nyfiken, glad, framåt och vetgirig. Och busig, för det ska man vara när man är valp. Det ska lekas mycket och kännas på mycket för det är så man lär sig om livets mysterier.

Gäst nr 137, Chewbacca.

Tyvärr så råkade Chewbacca göra illa sig i benet för några dagar sen, så han har varit tvungen att ta det ganska lugnt. Han har varit mycket klok och rört sig försiktigt. Men det har inte hindrat honom från att träffa alla sina nya kompisar, brottas med Robert, tugga på ben eller att sitta och studera när ungdomarna springer ikapp ute på gården.

Det ska bli roligt och en ära att få ta hand om Chewbacca om dagarna. Vi ska göra vårt bästa för att utbilda honom om hundvärlden, vårt språk och hur man uppför sig på vettigt och klokt sätt. Det har varit ganska lagom att ha valp på dagen bara, tycker jag. Sen har vi haft lugn och ro om kvällarna. Det har Chewbaccas husse och matte också haft, för han har somnat bums när dom kommit hem, trött efter spännande och lärorika dagar.

Depills examen

Idag var sista dagen för Depill på sitt rehabläger hos oss. Vi har precis haft examen med honom och hans familj. Det var trevligt och alla var glada och nöjda när dom åkte hem igen. Från att ha varit kung över hela världen åkte Depill hem med en lugnare och hälsosammare sinnesstämning, med tassarna på jorden. Väl hemma igen kommer hans familj att fortsätta arbetet med att tillgodose Depills behov som hund med mycket motion, en hel del nya regler och mycket kärlek.

Depills examensfoto.

Lycka till med livet Depill! Hoppas vi ses snart igen!

Depills rehabläger

Då var det dags att berätta om Depills rehabläger. För det första har vi bytt namn från träningsläger till rehabiliteringsläger, för det säger mycket bättre vad det är för tjänst Husse erbjuder. Social rehabilitering, kallas det visst på fint språk. Det är alltså huvudet som vi hjälper på dom gäster som kommer hit på läger, inte fysiska besvär. Men åter till Depill. Han har nu varit här i 13 dagar. Imorgon är det dags för honom att åka hem igen och fortsätta sitt nya liv med sin familj.

Som jag berättade för några dagar sen är Depill här för att utveckla sina sociala kunskaper, alltså hundspråk och hundvett och -etikett. Han skulle även lära sig att han inte alls var kung över hela världen där alla andra var hans undersåtar. Jag kan meddela att Depill kommit mycket långt på de här två veckorna. Han har lärt sig mycket bra om hur man som hund umgås med sina artfränder och han är inte längre kung över hela världen. Han har landat med tre av fyra tassar på jorden ungefär, så han har en bit kvar att lära. Men ingen är ju så bra att man inte kan bli bättre. Han försöker inte bitas längre när han blir tillsagd eller hanterad. Depill har fått en ny energi och sinnesstämning som är mycket hälsosammare, lugnare och gemytligare.

Depill.

Depill har motionerat mycket med oss, varit ute på cykeltur varje dag och flockpromenad likaså. Han tycker mycket om att röra på sig och har gärna gått ut på äventyr fastän det har varit en smula för varmt vissa dagar.

Depill ute på cykeltur med Hugo, Robert och Brasse.

Superkul med flockpromenad.

På äventyr till stora kullen för att titta på utsikten.

Vad har då vi gjort för att hjälpa Depill? Ja, förutom en hel del motion har han egentligen bara bott med oss och varit med på det vi grejer med om dagarna. Men, vi är ganska så stränga faktiskt. Om man ska vara medlem i flocken måste man sköta sig och följa dom regler som Husse har. Dom är inte så värst många, men dom ska följas. Annars får man helt enkelt inte vara med. Det är det som är flockens styrka och det är det hundar som Depill behöver för att hitta tillbaka till sig själv. Depill har träffat och umgåtts med sammanlagt 28 hundar och han har kämpat och gjort sitt bästa för att vara vänlig och bli kompis med allihopa!

Det har varit intressant och lärorikt att ha Depill hos oss dom här dagarna. Han har visat hur snabbt en balanserad flock kan hjälpa hundar att hitta tillbaka till sig själv. Han har påmint om hur viktigt det är med motion och uppfostran och han har gett oss bra erfarenheter och utvecklat oss att hjälpa obalanserade hundar.

Tack för den här gången Depill!

Utsikten i juni

Idag skickade jag iväg Hugo och Robert med Depill på cykel för att hjälpa mig med mitt månadsprojekt. Robert protesterade en smula och sa att han hellre ville vila på soffan. Men det gick jag inte med på, ungdomar behöver uppgifter för att må bra. Väl framme vid stora kullen hade Robert både vaknat till och kommit på att det ju är väldigt lajbans att ta sig upp till kullen. Hugo berättade sen att Robert sprang som en galning hit och dit med ett stort leende på läpparna.

Juniutsikten.

Depill tyckte det var spännande att följa med på äventyr. Han tittade på utsikten och nosade på alla spännande dofter han hittade. Hugo och Robert grejade på som vanligt med att undersöka alla dofter, lekte med pinnar och sprang ikapp bland buskarna. Sen cyklade dom hem igen för att dricka vatten och berätta om det spännande äventyret dom varit ute på.

Gäst nr 131

Nu upptäckte jag en fadäs. Två gäster har fått samma nummer! Aj oj uj... hur ska detta sluta? Gästen jag ska berätta om nu är den ursprungliga gäst nr 131. Depill var här en dag i mars månad på en provdag, främst för att vi skulle ta reda på om han kunde sova i hundstallet. Men ack, det gick inte utan han blev mycket upprörd över att inte få vara med människor. Så den gången var det bäst att han fick åka hem igen och jag hade inget vettigt att berätta om honom då. Men nu är Depill här på rehabläger och jag har en hel del att förtälja framöver.

Den ursprungliga gäst nr 131, Depill.

Depill är här på rehabläger för att lära sig att umgås med andra hundar, utveckla sitt hundspråk och hundvett och -etikett. Han behöver även "tas ned på jorden", för när han kom var han kung över hela världen, försökte bita den som skulle hantera honom och respekterade helt enkelt ingen annan, utan tyckte att alla andra var hans undersåtar som skulle lyda honom. Så kan man ju inte ha det, det låter jättetråkigt, svårt och besvärligt. Med "tas ned på jorden" menar jag att Depill behöver lära sig förstå att man inte kan få som man vill jämt, man kan inte bita den som vill hjälpa och att man har det mycket lättare i livet när man kan dela med sig, vara tillsammans med andra och känna sig trygg och lugn i världen.

Depill är av rasen Isländsk fårhund och är 5 år gammal. Han är väldigt stilig och har ett gott hjärta, men ibland blir det lite fel bland livets mysterier. Jag kan meddela att så här efter en vecka hos oss har Depill ändrat inställning till de mesta vi jobbat med. Om några dagar ska jag skriva mera för att berätta vidare om hans problem och hur vi jobbar för att hjälpa honom att vända blad och börja om på nytt med en hälsosammare inställning till livet och världen.

Gäst nr 136

Under helgen har vi haft en ny gäst på besök. Gäst nr 136 är en tre månader gammal finsk lapphundvalp som heter Clara. Clara är jättebusig, jättefluffig och jätteglad! Mycket mer än så har jag egentligen inte att berätta om henne. Hon är precis som en valp ska vara - framåt och nyfiken på livet. 

Gäst nr 136, Clara.

Precis som Stella, som vi hade på besök för några veckor sedan, tycker Clara att Robert är en rolig prick som man får leka och brottas med. Hon har haft mycket roligt med honom och Robert har visat stort tålamod och klokhet. Och så tycker Clara att vattenskålar är till för att bada i! Sån tokis va, vattenskålar ska man ju dricka ur! Typiskt valpar, så mycket kvar att lära om världen.

Grattis Robert

Grattis Robert

2 år

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Tilda, My, Brasse, Kvikk

och dina människor!