Det är tomt här hemma nu, utan Ville. Det är en som fattas hela tiden... Så vi kommer ta det lite lugnt ett tag framöver. Vi grejar på med vårt, men vi gör det alla lite lugnare. Det är viktigt att sörja, men det är även viktigt att gå vidare i livet. Det är långt ifrån samma sak som att glömma bort, för det ska man ej göra. Jag skulle vilja säga att man ska ära minnet av den som gått bort. Ville var alltid glad, lugn, trygg och klok. Det tar vi med oss när vi fortsätter med våra sysslor och de ting vi tar oss för om dagarna.
My, Albin, Robert, Tilda, Kvikk, Brasse, jag och Hugo ute på familjepromenad. |
Idag var vi ute på en skön familjepromenad. Det behövde vi och det var väldigt mysigt och stärkte banden emellan oss. Det var dessutom ovanligt lugnt på promenaden idag. I ära för vår gamle farbror, helt enkelt.
Visst sörjer vi hundar våra vänner som lämnat oss. Men vi gör det på ett annat sätt än ni människor. Det beror nog på att vi lever i nuet på ett sätt som ni människor inte gör. Att leva i nuet betyder inte att man inte har minnen, både goda och dåliga. Att leva i nuet betyder att inte älta det som varit och att inte bekymra sig om vad som komma skall. Alltså, när vi gör nån aktivitet så gör vi bara den, vi har mysigt och roligt och använder alla våra sinnen. Och just i den stunden så är sorgen inte speciellt påtaglig. Därför hade vi det väldigt kul när vi lekte ute i hundhagen idag, till exempel. Tomheten och sorgen blir påtaglig när vi inte gör nåt speciellt utan bara vilar, till exempel. Eller kanske man gjort nån speciell aktivitet med sin vän men som inte är med längre, då blir det så klart väldigt påtagligt. Vi hundar har även lättare för att gå vidare i livet. Inte för att vi glömt vår vän, utan för att livet fortfarande har så mycket att erbjuda. Och man kan ju inte gå omkring och vara ledsen hela tiden - det är det nog ingen som orkar.
Om några vecka blir minnet av Ville en trygghet. Han kommer alltid finnas med oss i våra hjärtan och det tycker i alla fall jag känns väldigt tryggt och mysigt. När man blir glad och tacksam för tiden man haft tillsammans när man tänker på den man saknar, det tycker jag är att ära en vän som gått bort.