Skogstur

Att vara ute i skogen är bland det bästa jag vet. Senaste tiden har det dock varit ganska dåligt med skogsturer. Vi har haft så många och nya kompisar på besök att vi inte riktigt hunnit ta oss tid att bara ha det mysigt ute i skogen. Jag påpekade detta för Husse för nån dag sen, man kan ju inte bara jobba och stå i, man måste koppla av och ha det roligt och mysigt tillsammans också. Husse tyckte det var väldigt bra att jag sa till honom och tyckte jag hade helt rätt i mitt påstående. Så för att börja åtgärda detta, blev det en skogstur idag för mig, Ville, Albin och Hugo tillsammans med Husse.

Det var jättemysigt att komma ut i skogen igen. Idag var det dessutom det bästa vädret vi haft på länge. Höstsolen sken från en klarblå himmel, luften var klar och frisk, marken torr och höstfärgerna sprakade.

Vår klassiska väntaövning innan vi får springa iväg till skogs!

Albin myser i höstsolens varma strålar.

Ville går som vanligt dit nosen pekar och är väldigt nöjd med det.

Hugo njuter av skogsluften.

Jag hittade en väldigt fin pinne att brottas med!

Det var verkligen toppen att komma ut i skogen igen. Jag till och med sprang så fort jag kunde lite grann. Så glad blev jag idag! När vi kom hem igen tog vi lunch och efter den så gick vi ut på flockpromenad med våra kompisar. Dagen har alltså varit mycket bra och väldigt rolig!

Gäst nr 116

Gäst nr 116 heter Aston. Han har också varit på besök hos oss över helgen. Aston är en English toy terrier och han är bara lite drygt 8 månader gammal. Han var här på "provbesök" innan han kommer för att fira jul med oss, för att se hur det var att vara hemifrån utan sin Matte och Husse. Aston klarade det gallant och tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss.

Gäst nr 116, Aston.

Aston är jätteliten! Nästan lika liten som vår My, bara en smula större. Och mera spetsig, My är mer rund. Men att vara liten kan vara väldigt bra. Man får lätt plats att sitta i knäet på människor... sen kom jag inte på så mycket mer. Finns säkert många fler bra saker med att vara liten, men min egen storlek är nog bäst, enligt mig själv.

Aston är en glad och framåt typ. Han tyckte det var jätteroligt att leka ute i hundhagen och att det var väldigt spännande att träffa så många nya kamrater på en gång. Det ska bli så trevligt att ha honom på besök över julen. Då hinner vi ju lära känna varandra mera och gå på många promenader tillsammans!

Gäst nr 114 och 115

I helgen har vi haft några nya gäster på besök. Vi börjar med gäst nr 114 och 115, Zlatan och Gibson. Dom är bästa vänner, fastän dom är väldigt olika både till utseende och personlighet. Zlatan är en liten Mops på 9 år som är självsäker och trygg, och Gibson är en Labrador på 8 år som är mera åt det försiktiga och väldigt vänliga hållet.

Gäst nr 114, Zlatan.

Gäst nr 115, Gibson.

Zlatan har en egenskap som gör honom ganska ovanlig. Han är nämligen döv. Han hör så gott som ingenting. Men han säger att det inte gör något, han har en bra nos och han ser bra. Det skulle nog vara ganska konstigt att inte höra nåt tror jag, men huvudsaken är att man har sin nos! 

Gibson är en glad och vänlig hund. Han är försiktig av sig och noga med att lyssna på andra hundar, för han vill inte vara till besvär eller vara i vägen. Man måste alltså vara noga med både kroppsspråk och avsikt när man umgås med honom. Det är väldigt nyttigt för till exempel Albin som är snabb med tillsägelser och Robert som oftast är snabb med att tränga sig på utan att fråga om lov först. 

Tänk sån tur vi har som får lära oss så mycket av alla våra gäster som kommer och hälsar på oss!

På cykeläventyr

Idag var Hugo, Robert, Branson, Max, Viggo och Pastis ute på cykeläventyr. Vad är då det? Jo, cykeläventyr betyder att man hittar på nåt skoj nånstans mitt i cykelturen, tar en liten paus och undersöker en ny plats, till exempel. Idag var grabbarna upp på stora kullen och tittade på utsikten, lekte med pinnar, nosade på alla spännande dofter och använde nya muskler i kroppen för att klättra sig upp till toppen.

Viggo, Branson, Hugo, Robert, Max och Pastis högst upp kullen.

Fotot blev lite suddigt idag... så kan det gå. Grabbarna hade kul vilket fall som helst. Och själva cykelturen gjorde dom alla mycket gott i kropp och knopp. När dom kom hem igen var dom mycket nöjda och berättade för mig vad roligt dom haft.

Ja, att vara ute på cykeläventyr är jätteroligt. Tyvärr tror jag inte min kropp orkar det så bra nu för tiden. Jag ska be Husse att få följa med nästa gång då jag känner mig extra pigg. Tur att ungdomarna kan förtälja om sina upplevelser i alla fall. Och så finns det ju faktiskt bil att åka i också...

Gäst nr 113

Äntligen kommer jag ihåg att ta mig tid att berätta om gäst nr 113 som vi hade på besök över helgen som var. Han heter Zorro och är en svart Labrador som fyllde 1 år i torsdags. Zorro har haft en mycket oturlig start i livet, för han råkade göra sig illa i ett knä som liten valp och blev tvungen att genomgå en operation och efter det en lång tids pågående rehab. Det innebar att han ej kunnat leka och springa med andra hundar som liten och det i sig har då lett till att Zorro inte är så van att umgås med andra hundar.

Gäst nr 113, Zorro.

Men jag kan meddela att Zorro har kvar (nästan) alla instinkter och kunskaper om hur man umgås med sina artfränder. Han hade väldigt roligt i dagarna tre med alla sina nya kompisar! Han har hälsat på oss allihopa, blivit nosad på, gått på promenad med Robert och njutit i fulla drag av sällskapet.

Husse har berättat att det finns planer på att Zorro ska komma på träningsläger till oss sen när han blivit helt friskförklarad. Då ska han få lära om sig i vår, hundarnas, braiga värld. Men det tar vi när det blir dags för det äventyret.

Hej då Sune

Sune

14 Maj 2009 - 12 Oktober 2017

Vi saknar dig Sune.

Gäst nr 112

Idag har vi träffat vår nyaste gäst. Han är en American Staffordshire terrier som är 2½ år gammal och han heter Mikkel. Han ska vara hos oss om dagarna medan hans människor är på sina jobb, precis som våra kompisar Enzo, Chilli och dom andra. Det ska bli roligt att lära känna Mikkel, för han verkar vara en glad krabat med en hel del bus i sig.

Gäst nr 112, Mikkel.

Idag har varit ute mycket på gården för att börja lära känna Mikkel och han alla sina nya kompisar. Vi har grejat tillsammans, undersökt alla dofter på gården, tittat på när Robert sprungit ikapp som en galning med Zeke, njutit av solskenet och haft diskussioner om vilket hundfoder som egentligen smakar bäst och mest. Vi har även varit ute på en skön flockpromenad med Mikkel, vilket han tyckte var mycket trevligt och spännande. Vi såg både får och kor idag, men dom brydde sig inte alls om oss, så vi bara nosade i luften för att försöka få reda på hur det stod till med dom.

Vi har inte varit ute i hundhagen än, för den var inte helt tät idag, då Gammel-Husse ordnat med grinden igår och ikväll. Men nu är allt helt klart med hundhagen och imorgon ska vi visa den för Mikkel!

Gäst nr 111

I fredags så var gäst nr 111 på besök hos oss. Han heter Melker och är en 6 år gammal whippet. Han var här på "provbesök" för att se vad han tyckte om att vara borta från sin Matte och Husse. Han är även lite ovan att umgås med andra hundar, men jag kan meddela att provbesöket gick väldigt bra. På eftermiddagen var Melker med och lekte med oss i hundhagen och var på mycket gott humör när det blev dags för honom att åka hem.

Mellan mig och Hugo står gäst nr 111, Melker.

Vi var även ute på en flockpromenad tillsammans med Melker. Och som våra kompisar brukar tycka, så hälsar Melker att det var en härlig upplevelse att vandra framåt tillsammans i flock.

Melkers Matte är lite bekymrad när hon träffar stora svarta hundar, så för att ge dom en lite bättre bild och ett bra minne av oss, så fotade jag Melker med mig själv, Hugo och Vegas. Men just i fredags var det bara Hugo som var en duktig modell... Men Melker tyckte det var helt ok att stå med oss och det var huvudsaken just då.

Vi hoppas att Melker kommer och hälsar på snart igen och stannar några dagar, så vi hinner lära känna honom lite bättre och visa honom vad kul det är att umgås tillsammans med många kamrater på en gång.

Tildas veterinärbesök

Igår var Tilda hos veterinären. Hon hade bokat tid för att få sina tänder rengjorda, ta bort en liten knöl på ett bakben och få sig en titt på sin hälta som hon på frambenet. Jag tänkte berätta vad Tilda var med om igår, så som hon och Husse berättat för mig.

Att åka bil tycker Tilda är roligt, så dagen började bra tyckte hon. Framme hos veterinären var hon vid gott mod och tyckte det var ganska spännande att vara ute på äventyr med Husse och Gammel-Matte. Dom fick komma in på ett rum och så pratade människorna med varandra en stund, innan Tilda fick en sån där spruta som gör att man somnar bums. Husse och Gammel-Matte fick vara med tills Tilda somnade, så hon skulle känna sig så trygg och lugn som möjligt. Husse är nämligen väldigt viktig för Tilda, han är hennes trygghet i livet. Hon tyckte det kändes väldigt bra att Husse kunde vara med tills hon somnade och inte minns nåt mer.

Tilda är fortfarande trött och förvirrad idag. Jobbigt att bli sövd ju.

Eftersom Tilda somnade bums så vet hon ju inte vad som hände hos veterinären, men det vet Husse som berättat det för oss. Tilda fick sina tänder rengjorda och det var även några som var tvungna att tas bort, så nu (om nån dag) kommer Tilda inte att ha det minsta bekymmer med tänderna. Det är visst några stygn som ska försvinna innan det kommer kännas riktigt bra igen. Veterinären passade även på att operera bort en liten knöl på Tildas bakben, som såg lite konstig ut och som hon brukar slicka på. Den är nu avlägsnad och kan inte ställa till nåt bekymmer.

Tilda har varit halt i ett framben ett litet tag men har inte visat nån människa vart det gjort ont när de klämt och känt. Därför så gjorde veterinären ett försök med att ta bilder på skelettet och såg då tyvärr tydligt att Tilda också har artros i armbågen. Tilda ska få prova en annan medicin än den jag har, för hennes kropp har inte svarat nåt bra på den hon haft hittills. Det ska även bli trevliga promenader och så lite spring som möjligt. Vi hoppas att det ska hjälpa henne att lindra smärtan.

När Tilda kom hem igår var hon trött och kände sig förvirrad. Det är ju inte så konstigt efter att man varit sövd. Hon vilade mest igår kväll och idag känner hos sig bättre, men fortfarande lite förvirrad. Tilda är ju väldigt känslig och såna här saker som att bli sövd och grejad med, verkar ta lite mer på henne än oss andra. Men jag är säker på att om några dagar är hon sig själv igen. Lite god mat, skön sömn och en promenad eller två så ska nog allt vara som sig bör igen!