Tårtkalas

Idag har vi haft tårtkalas! För som jag berättade för några dagar sedan, så flyttade mina människor runt på rummen i huset så jag ska slippa gå i trappan så mycket, för att inte förvärra min artros. Nu är allt flyttande och pyntande klart (nästan i alla fall) och det tycker jag är värt att fira. Så idag blev den utlovade tårtan bakad och smakad. 

Mmmm.... snart ska jag få smaka tårta!

Jag hjälpte Husse att baka tårtan - idag av modell rulle med blåbär - genom att vara mentalt stöd i den svåra uppgiften att vispa och röra och allt vad det nu var han gjorde. Jag låg i köket och nosade och tittade på allt han grejade med. Det viktiga är att den blev jättegod! Tårta är bland det bästa som finns!

Jag mår faktiskt ganska så bra i kroppen nu när jag inte går i trappan så mycket och har fått mera medicin av Husse. Det blev sån där grönläppad mussla som flera av er läsare tipsade om. Jag är även ute på promenad varje dag och springer så lite jag kan, fast just den biten är ganska tråkig. Men så här är det ibland när man börjar bli till åren. Man får istället ta vara på de små tillfällena som vardagen bjuder på och ställa till med kalas när tillfälle ges.

Gäst nr 110

Idag har vi en ny gäst på besök. Han heter Ozzy, är 1 och ett halvt år gammal och nästan en äkta vit herdehund. Ozzy är en snäll grabb som är ganska så försiktig av sig. Jag tror att Ozzy är en sån som behöver lite tid på sig innan man lär känna honom. Första dagen har allt gått bra i alla fall. Han har varit med på två flockpromenad och nosat runt i hundhagen med oss. Han var inte så värst leksugen idag, men tyckte det var väldigt spännande att vara med oss, både på gården och ute i hagen.

Gäst nr 110, Ozzy.

Det ska bli trevligt att lära känna Ozzy lite mer, för jag tror att han är en glad och rolig typ. Men som sagt, han behöver nog lite tid innan han känner sig som hemma med oss och kan slappna av och känna sig helt trygg. Vi är alla olika, en del gäster känner sig nästan för hemma samma sekund dom kommer hit medan andra behöver några dagar för att hinna med att känna in hur vi alla är och hur det funkar här hemma på gården. Tur att vi inte är likadana allihop, för då skulle det nog bli ganska så långtråkigt!

Rum-flytt

I helgen som var har det varit fullt av aktivitet här hemma, må ni tro. Mina människor har nämligen flyttat runt alla rummen i huset så jag inte ska behöva gå upp och ner för trappan så mycket. Det kommer säkert att ta bort lite av smärtan i mina armbågar från min artros.

Förut så hade Husse och vi hundar kontor och sovrum på övervåningen. Vi gick upp och ner otaliga gånger varje dag (nästan varje dag i alla all). Men nu har vi kontor och sovrum på nedre våningen istället och jag slipper alltså gå i trappan överhuvudtaget.

Allt är nästan klar nu, det är bara lite tavlor och prylar som ska sättas på sin rätta plats. Det är redan jättemysigt tycker jag. Och när allt är helt klart så ska jag övertala Husse att vi bör fira med lite tårta. Tycker ni inte det låter som en bra idé?

Välkommen hem Robert

Idag har jag en glad nyhet att berätta:

Husse har bestämt att Robert ska stanna hos oss för evigt.

Jag och Robert ute i hagen.

Välkommen hem Robert!

Tråkiga nyheter

Igår och idag har jag varit till veterinären. Tänkte börja med att berätta om gårdagens besök. Jag vaknade igår och kunde inte stödja på mitt högra framben, det gjorde jätteont. Husse hjälpte mig ner från övervåningen genom att bära mig. Sen gick vi ut på gården och gjorde våra morgonsysslor. Jag fick göra det på tre ben, vilket var ganska svårt faktiskt. När Husse såg att mitt onda inte gick över när jag rört på mig, ringde han till veterinären som tyckte att vi skulle åka in så dom kunde titta på mig.

Efter frukost bar det av i bilen till staden. Dock när vi kom fram till veterinären blev det jääättetråkigt, för vi fick vänta halva dagen innan det blev min tur. När det så äntligen blev min tur undersökte veterinären mig genom att klämma och känna på mig och sen fick jag en spruta som tog bort det onda. Det var faktiskt väldigt behagligt. Han som undersökte mig ville att jag skulle få tid hos en speciallist, för ont i leder är speciallister bäst på, sa han. Så efter den där sprutan kunde åka hem igen. Jag fick även med mig medicin hem som jag fick på kvällen innan vi gick och la oss, så jag sov väldigt gott bredvid Husse.

Idag hade jag fått tid hos en ortoped. Vi behövede inte vänta på min tur idag, vilket var rätt så skönt att slippa efter gårdagens väntan. Ortopeden klämde och drog i mig så det gjorde ont i armbågen. Sen fick jag en spruta som gjorde att jag somnade nästan bums! Sen kommer jag inte ihåg så mycket, men Husse har berättat vad som hände. Efter att jag somnat togs det bilder på mitt skelett med en stor maskin. Sen pratade ortopeden länge och noga med Husse och Gammel-Matte. Han berättade att jag har svår artros på båda armbågarna. Det fina och konstiga namnet på mitt problem är fragmenterad coronoid process, men det behöver vi inte gå in på så noga.

Ortopeden visade noga och berättade hur mitt problem såg ut och vad man kan göra för att hjälpa mig. Det är i så fall en operation sa han. Men i slutänden är det en ganska låg chans för tillfrisknad. Det finns även risk att det istället börjar göra ont nån annanstans i kroppen eller att det blir nya problem i armbågarna som till och med kan bli värre och göra mer ont. Jag är ju ganska gammal och är väldigt aktiv av mig och det är inte till fördel när det kommer till att få bort det onda med en operation.

Hemma igen och fortfarande trött efter den där sprutan.

Husse letar efter alternativa behandlingar eller mediciner som kanske kan hjälpa att ta bort det onda. Om ni har tips på något så skriv gärna till mig här eller på min Facebooksida.

.

Smågänget

Till skillnad från idag hade vi helt ok väder igår. Och då kom jag att tänka på att det var flera små tvåfärgade krabater ute på gården. Dom var så söta att jag tyckte dom skulle ta ett gruppfoto. Sagt och gjort, det hela gick riktigt smidigt.

Doris, Albin, Viggo, Pollux, Stella och Tilda.

Ni kanske noterar att Viggo och Pollux sitter på svansen sin? Det är egentligen inte så bra i såna här lägen. Jag borde påmint dom att ha den bakom sig istället. Jag blev nog lite ivrig på att ta bilden... Som ni säkert vet hänger ju kropp och knopp ihop och att sitta på svansen tyder på negativ energi (lite läskigt att bli fotad kanske?). Bättre hade varit att ha svansen avspänt bakom sig - avslappnad energi - eftersom kroppen påverkar huvudet. En avslappnad svans kan alltså hjälpa huvudet att relaxa och tycka det är helt ok att bli fotad. Jag ska försöka vara mer noga med den detaljen vid nästa fototillfälle.

Tilda var kanske i största laget för det här gänget, men visst var dom söta tillsammans?

Gäst nr 109

I torsdags kom gäst nr 109 hit på besök. Men det har varit så bedrövligt väder att jag inte kunnat ta nåt fint eller torrt foto på honom förrän idag. Hur som helst, gäst nr 109 heter Bilbo och är en Cocker spaniel av jaktmodell. Han är 3 år gammal och är snäll och ganska försynt. Han gör inte så mycket väsen av sig utan går mest omkring och undersöker alla spännande dofter han upptäcker ute på gården.

Gäst nr 109, Bilbo.

Idag trotsade vi regnet och gick ut i hundhagen för att röra på oss en smula och leka. Bilbo tyckte det var jätteroligt, men förstod inte att det bara var leka vi skulle göra. Han trodde först att Hugo och Robert bråkade när dom sprang ikapp, så Bilbo försökte springa ikapp och skällde på dom att "sluta med dumheterna". Det är i och för sig bra att vilja hålla ordning och reda, men det är viktigare att förstå skillnaden på lek och allvar. Det slutade med att Robert sa ifrån och jagade iväg Bilbo, som sprang till grinden och såg väldigt undrande ut. Men oroa er inte, Husse hämtade Bilbo och sen kunde vi hjälpa honom att påpeka att grabbarna bus bara lekte och att det inte var nåt att bekymra sig för. Tvärtom, var med och lek, sa vi till Bilbo. Han förstod och var efter den lektionen på mycket gott humör och sprang omkring och lekte tillsammans med oss, undersökte alla dofterna och njöt av livet på sitt lugna sätt.

Hundhagen

Idag har vi invigt vår nya hundhage ordentligt! Vi har nu ungefär 1 hektar inhägnad hage, där vi kan leka så mycket vi vill och springa så fort vi bara orkar. Det är verkligen jättebra och superroligt för oss alla! Idag var vi 19 hundar som grejade, lekte, sprang, nosade och busade tillsammans i gräset!

Vi grejar...

...nosar...

...njuter...

...springer så fort vi bara kan...

...och leker!

Ett extra tack till Gammel-Husse som hjälp Husse att bygga hagen åt oss. Den kommer användas varje dag och underlätta en del för Husse att erbjuda min flock och våra kompisar att komma ut på äventyr, springa av oss, använda nosen för att undersöka spännande dofter och öva på att förstå kroppsspråk och lära om hundvett och -etikett, för dom av våra gäster som vill och behöver det. Men bäst av allt är att vi kan ge våra gäster frihet och njutning av livets enkla ting! Vad dom enkla tingen är behöver man nog vara hund för att förstå, för jag vet inte hur jag ska förklara lyckan i att springa tillsamman, en stor hög av hundar, under bar himmel!

En farbror

Vi har haft farbror Tiger på besök över helgen. Han har mest varit en farbror och gjort farbrorsaker som att sakta lufsa omkring på gården, sitta på trappan framför dörren i solen, sovit, vilat och undrar vad i all sin dar ungdomarna håller på med. Mycket trevligt att ha Tiger på besök!

Fabror Tiger sitter i gräset.

Gäst nr 108

I fredags så var det gäst nr 108 första dag hos oss. Han heter Dante, är 7 månader och är alldeles lurvig hela han. Han är en Labradoodle och har planer på att utbilda sig inom vården, till det som kallas vårdhund. Men det blir lite längre fram i tiden. Just nu är Dante mest en glad och småbusig unghund. Allt vi grejar med på gården är jättespännande tycker han, det är jätteroligt att leka i hagen och alla kompisarna är lajbans att vara med.

Gäst nr 108, Dante.

Dante är jätteduktig när vi går på flockpromenader. Han är en riktigt naturlig följare och idag efter andra promenaden tillsammans med oss hittade han sin plats. Det passade mycket bra att gå bakom mig, tyckte Dante.

Det ska bli roligt att få ha Dante här hos oss om dagarna. Vi ska göra vårt bästa för att lära honom om livets frågor och mysterier och det ska bli spännande att följa Dantes vårdhundsplaner.